Portträttbild på Andreas Rau Medel. Foto: Ahmed Musse Abdigadir

Eldsjälen från Botkyrka som sprider kärlek

Av Ahmed Musse Abdigadir
I Botkyrka finns det mesta. Från miljonprogram till stora grönområden med lantbruk och stora vattendrag som drar fram genom kommunen. Det finns också en reggaefestival ” En Kärlek Botkyrka” som lockar till sig världsartister som Sister Nancy. Den som ligger bakom folkfesten är föreningen ”En kärlek Botkyrka” och grundare är eldsjälen Andreas Rau Medel.

— Bror jag sitter i en svart Golf vid vändplanen utanför tunnelbanan, säger han.

Jag har precis kommit fram till Alby när Andreas Rau Medel ringer och berättar att han är framme. Han beskriver sig som en riktig "reggaenörd" och om det är något som är viktigt för honom så är det att sprida den kärleken. Andreas har valt att kalla sin förening efter reggaens främsta slagord ”One love” eller ”En kärlek”

— Det är viktigt att poängtera, att jag som frontfigur inte är ensam i föreningen. Vi är tio i föreningen som sliter hårt varje år med att ordna festivalen, säger Andreas Rau Medel.

 

Allt man vill göra måste man kriga för, den känslan fick jag av min pappa

Andreas är 38 år och är helt uppvuxen i Botkyrka Han har en tysk mamma och en chilensk pappa. Pappans hemstad är kuststaden Valparaíso, i mitten av det avlånga landet. Den är känd för sin stora hamn och de färgglada husen på kullarna som omger hamnen. Men den är också lika känd för det motstånd som stadens hamnarbetare utövade mot diktatorn Augusto Pinochet.

—Allt man vill göra måste man kriga för, den känslan fick jag av min pappa.

Det går snabbt. Vi har inte ens hunnit sitta i bilen i tio minuter när landskapet öppnar upp sig och det blir allt mindre betong i backspegeln. Andreas kör oss till Hågelbyparken. Anlagd under 1900-talets början av självaste Lars Magnus Ericsson – grundaren av det som i dag är telekombolaget Ericsson. Till parken hör herrgården Hågelby gård och dess byggnader, byggda i klassicistisk stil. Inne i parken finns ett lantbruk som barnen kan besöka. Där rinner också ån som sick-sackar sig fram genom området. 

2016 så invigdes den nya tågdepån i Norsborg och det skulle firas med ”Norsborgsdagen” som skulle locka till sig folk. Eftersom vi hade ansökt, hos Botkyrka kommun, att göra en festival, bjöd de in oss samtidigt som ”Norsborgsdagen”. På frågan hur det gick berättar Andreas följande.

— Det gick fett bra och vi hade flera stora artister från hela Sverige här i Botkyrka. Vi hade byggt upp en scen på parkeringen bakom centrum. Det som jag aldrig glömmer bort och som är sjukt är att vi lyckades få Sister Nancy från Jamaica och komma till Norsborg och till en parkering bakom centrum dessutom och höra henne sjunga hennes hitlåt ”Bam bam”.

Vi går runt på området och ser den stora scenen där det brukar sjungas allsång, men som nu har stora tältkupoler resta över sig för att skydda mot väder och vind. Framför scenen breder en stor gräsmatta ut sig.

Andreas Rau Medel vid Hågelbyparken. Foto: Ahmed Musse Abdigadir

— Målet var alltid att komma hit till Hågelbyparken. Vi hade det i våra tankar redan efter vår lyckade fest i Norsborg. Den här platsen är verkligen bra på att föra samman folk från alla delar av staden, framförallt ungdomar från trakten. Om de kan komma hit, lyssna på reggae och se människor ta sig hela vägen ut hit så får de en helt annat perspektiv på samhället. Eller, det är i alla fall tanken.

Som med allt annat i samhället just nu är det svårt att ordna tillställningar som kräver publik. Föreningen med Andreas i spetsen försökte ordna en festival i somras men nekades tillstånd.

— Eftersom det är en coronapandemi så tog vi i styrelsen beslut att inte anordna en festival på sommaren utan vi fäste blicken på vintern istället. Men eftersom läget blev förvärrat nu i höst, har vi skrotat den också. Vi kommer inte att sluta planera bara för att det är en pandemi utan vi kommer köra så att det finns en festival nästa sommar.

Han berättar också om en natt för två år sen då scenen brann ner, dagen innan festivalen skulle dra igång.

— Det var kaos. Scenen hade brunnit upp på grund av ett elfel kvällen innan. Efter ett extra möte med Hågelbyparken och polisen så bestämde vi oss för att bygga en temporär scen framför den ursprungliga för vi ville inte att det skulle stå ”artist död på reggaefestival i Botkyrka” i tidningarna ifall taket ramlade ner på någon som uppträdde.

Det börjar bli kallt, så vi rör oss tillbaka till bilen. När vi åker mot Alby igen så ser jag att Andreas har ett par boxningshandskar dinglande i backspegeln. På de står det Haile Selassie, som är rastafaritrons ledare. Och självklart så är handskarna i färgerna röd, grön och gul, vilket är rastafaritrons färger.

Innan vi skiljs åt ställer jag en sista fråga om varför det är värt allt hårt arbete.

— Om du ordnar en plats med bra reggae och mat så behöver du inget annat. Det är allt som behövs. Det och kärlek så klart.

Andreas, den självtitulerande reggaenörden, ler och går mot sin svarta Golf.