Mångkulturellt centrum samlar in berättelser om migration för att sedan arkivera och använda för forskning i framtiden. Foto: Naimi Lundegård.

De samlar på berättelser om folkmord

Av Naimi Lundegård
Just nu efterlyser Mångkulturellt centrum i Fittja berättelser från Botkyrkabor om folkmord och brott mot mänskligheten. Insamlingen är en del av projektet "Att minnas migrationen" där målet är att fylla de tomma luckor som finns i den svenska historien.
  • Inleddes 2008 och är ett pågående projekt.
  • Projektet är ett samarbete mellan Nordiska muséet, Institutionen för språk och folkminne (ISOF) och Mångkulturellt centrum.
  • Allmänheten uppmanas att skriva ner sina berättelser och lämna dem till muséets arkiv där de sparas till kommande generationer. Genom bland annat böcker, studiecirklar och läsecirklar har berättelser och minnen om migration delats.
Hur skickar jag in ett bidrag? Skicka din berättelse till Mångkulturellt centrum info@mkcentrum.se

Det ligger ett vitt sken över Mångkulturellt centrums bibliotek. Vita bokhyllor står uppradade i det öppna rummet. På ena väggen vätter stora fönster ut mot en lekpark, en tom gunga rör sig i vinden. Här jobbar Tal Lewinsky som bibliotekarie. Just nu samlar han in berättelser om folkmord och brott mot mänskligheten till projektet "Att minnas migrationen". 


Projektet har pågått sedan 2008 och är ett samarbete mellan Nordiska muséet, Institutionen för språk och folkminne (ISOF) och Mångkulturellt centrum. Levnadshistorier om migrationen till Sverige har samlats in på olika sätt för att sedan arkiveras och användas till framtida forskning. 

– Meningen med hela projektet är att söka efter de personliga berättelserna, inte någon statistik eller så. Tanken är att fylla de tomma luckor som finns i historien idag, säger Tal Lewinsky.

Mångkulturellt centrum har tidigare jobbat med ämnet folkmord och brott mot mänskligheten, men nu är första gången det berörs i projektet "Att minnas migrationen".

– Ämnet är alltid aktuellt, det har vi märkt av både lokalt och regionalt. Sen tänkte vi också att om vi avgränsar det till något aktuellt kan det motivera fler personer att skicka in sina berättelser. 

Här finns böcker om migration, etnicitet, rasism och kulturell mångfald. Foto: Naimi Lundegård.

Alla berättelser är viktiga 

Kraven på vilka bidrag eller vem som skickar in dem är låga. Personen som skickar in ett bidrag behöver exempelvis inte själv ha migrerat till Sverige utan kan ha vuxit upp i en familj där minnet av migration finns kvar. På samma sätt är det inget krav att bo i Botkyrka för att få skicka in sitt bidrag. 

– Vi vill undersöka hur folkmord och brott mot mänskligheten speglar sig. Vi söker jättebrett, annars kan det finns berättelser som vi missar att ta med, säger Tal Lewinsky. 

Det finns inte heller några särskilda krav på hur långt eller kort berättelsen behöver vara, den behöver inte heller vara skriven på svenska. Det går också att dela sitt bidrag genom intervjuer, antingen via telefon eller i verkligheten. Personer som lämnar in sin historia kan även välja att låsa den så ingen annan kan läsa den, tills de själva vill dela med sig. 

– Eftersom det handlar om så pass känsliga historier är det viktigt att den som delar med sig alltid ska kunna kontrollera vad som händer med sin berättelse. Vår förhoppning är ju att få dela med oss av personers bidrag men det gör vi inte utan personens tillåtelse. 

 

Finns ett behov att få berätta 

Det har gått några veckor sedan insamlingen startade men redan nu har biblioteket fått in ett tiotal berättelser. Tal Lewinsky tror att det finns ett stort behov av att få dela med sig av sin historia och minnen med andra. 

– Jag kommer själv från en släkt som överlevde förintelsen där det snarare handlade om en tystnad där man inte pratade om traumatiska händelser. Men man ska komma ihåg att det exempelvis var överlevarna själva som valde att gå ut i skolor och berätta sin historia. Så jag tror det finns behov av att få sprida sin berättelse. 

Tal Lewinsky tittar ut genom fönstret. Bakom den tomma lekparken ligger Albysjön. Små vågor rullar på den gråa vattenytan. Enligt Tal Lewinsky är det även viktigt kunna få se sin egen historia i de svenska arkiven. 

– Det väger tungt att jag kan se min bakgrund gestaltas i våra svenska arkiv. Att kunna gå till Nordiska muséets gigantiska arkiv med barnbarnen i framtiden och säga: kolla här är min berättelse.