Slipsar på rad.

Botkyrka kvinno- och tjejjour arbetar för att nå ut till våldsutsatta

På Botkyrka Kvinnojour försöker personalen hitta alternativa vägar för att nå fram till utsatta kvinnor under pandemin. De tar hjälp av andra frivilliga organisationer och håller informationsträffar på SFI i Tumba. På FN-dagen för avskaffande av mäns våld mot kvinnor hittade jouren alternativa sätt att belysa frågan.

Enligt Anne Saarinen, koordinator på Botkyrka Kvinno- och Tjejjour, var det många som stannade upp och blev berörda.

– Vi hade radat upp 20 par kvinnoskor och 22 par barnskor som representerar alla kvinnor och barn som varit tvungna att bo på vårat skyddade boende under 2019. Jag tror framförallt att människor reagerade på att så många barn drabbas, säger hon

Vid gången på räcket utanför Tumba station hade de dessutom hängt upp 130 slipsar. Varje slips symboliserar att det finns en man som slår för varje våldsutsatt kvinna. Förra året tog Botkyrka Kvinnojour emot 130 stödsökande kvinnor.

Våldet ökar men färre söker skydd

Under pandemin tillbringas mer tid i hemmet. Samtidigt minskar den sociala kontakten med omvärlden. Trots att våldet ökat har Kvinnojouren märkt att färre kvinnor söker skydd hos dem under pandemin. Anne Saarinen tror det beror på inlåsningseffekten.

– Det har tvärtom varit väldigt tyst. Det gör att vi måste jobba ännu mer på att nå ut, visa att vi finns. Vi har bett Brottsoffermyndigheten om anslag för att kunna sprida information på flera språk.

Rädda att förlora vårdnaden

En stor del av Kvinnojourens arbete går ut på att informera. De finns till för den utsatta i kontakt med Socialtjänsten och Polisen. Ibland hjälper de till med information kring hur skilsmässoprocessen fungerar. Många är rädda att förlora vårdnaden om sina barn om det avslöjas att det finns våld i hemmet.

– Ett jätteproblem jag vill lyfta är bostadsbristen i Stockholm. För många kvinnor går det inte att lämna en våldsam relation för de har ingenstans att ta vägen, säger Anne Saarinen.

Räcker inte att vara bostadslös

Det räcker inte att vara bostadslös med barn för att få ett permanent boende av Socialtjänsten. Dessutom kan det ta tid att bevisa att man har skyddsbehov. De hotellboenden kvinnorna hänvisas till är oftast inte någon bra miljö för barn.

– Att det här är en sårbar grupp vet man från politiskt håll, så det är märkligt att inte mer görs, säger Anne Saarinen.