Närbild Viktoria Sahl. Foto: Saga Höggren

Viktoria är 24 år och studerar journalistik och multimedia på Södertörns högskola. Foto: Saga Höggren

"Jag brinner verkligen för att berätta den här historien"

Av Saga Höggren
När Viktoria Sahls pappa för åtta år sedan berättade för henne om sitt möte med en svensk pälsjägare i Australien kom idén.
– Jag tänkte direkt att det lät som en story till en sjukt bra film, säger Viktoria.

Efter mycket arbete, resande och många tusenlappar fattigare är Viktoria Sahl klar med dokumentärfilmen The Swedish Trapper. Handlingen utspelar sig i Australien och Kanada där tittaren får följa den svenska mannen Gustav Hedin som dog för 20 år sedan och hans livshistoria. Boendes i en husvagn utan hjul arbetade han som självförsörjande pälsjägare större delen av sitt liv. Sista åren av hans liv led Gustav av demens. Han slutade att prata engelska och sköterskan som tog hand om honom fick problem med att förstå vad han ville. Av en slump fick Viktorias pappa, Henrik, frågan om han kunde hjälpa till som tolk under ett tillfälle när han backpackade i Australien. Han ställde upp och det tog inte lång tid innan Gustav öppnade upp sig. Gustav berättade om alla hans äventyr, däribland då han blev stadens hjälte när han räddade livet på fem personer under andra världskriget.

Idén växer fram

När Viktoria var 16 år började Henrik berätta om sitt möte med Gustav.

– Jag tänkte direkt att det lät som en story till en sjukt bra film, säger Viktoria.  

Hon berättade sedan för en kompis som också tyckte att det var en fantastisk filmidé. Tillsammans planerade de filmen och under processen kom teamet till att växa.

Efter studenten arbetade hon ihop tillräckligt med pengar för att ta sig till Australien och sökte därefter  stöd för sin filmidé hos landstinget i Uppsala och fick 5000 kronor.

– Vi blev väldigt tacksamma för bidraget, men produktionen har kostat betydligt mycket mer än så. Alla våra sparpengar har gått till projektet, men jag ångrar inte det en sekund, säger Viktoria.

Följer Gustavs fotspår

I filmen får vi följa Viktoria när hon följer Gustavs fotspår och besöker de platser som varit betydelsefulla i hans liv. Hon började med att resa till Strahan i Australien, precis som Gustav hade gjort. Två veckor senare fortsatte Viktoria resan mot Kanada för att filma och intervjua.

– Vi kom hem med en massa material. Mycket var bra, men en del var också skräp. Vi hade gjort en hel del klassiska nybörjarmisstag som att inte använda stativ till exempel, säger Viktoria.

En stor utmaning

Flera gånger har de varit tvungna att börja om med redigeringen. Ny information har tillkommit och handlingen har därför behövts kastas om. Viktoria har som regissör och producent till en början gjort mycket av redigeringen själv men i slutet har hon tagit hjälp av en redigerare för att slutföra projektet. En stor utmaning för Viktoria under processen har också varit sina höga krav på sig själv.

– Hög press är inte alltid bra för kreativiteten. Ibland har det känts mer som en spärr och det är svårt att känna sig helt nöjd och färdig, men så måste jag också tillåta det att vara. Idag är jag i mitten av min journalistutbildning och kan betydligt mer än vad jag kunde för fem år sedan.

Premiär 2017

Nu, efter fem års arbete, är filmen äntligen klar. Viktoria är i dag i full gång på att skicka in den till flera filmfestivaler där hon har stora förhoppningar på att filmen ska bli antagen. En spikad premiärvisning är den 10 november nästa år i Fort St. John- det stället där Gustav bodde största delen av sitt liv.

 

– Jag brinner verkligen för att berätta den här historien, den är så häftig och fin på så många vis. Jag och mina vänner har jobbat otroligt hårt och vi är väldigt stolta. Men idag känner jag verkligen att den får vara klar! Jag är jag redo för att ta mig an ett nytt projekt, säger Viktoria.