Det är här det händer. Foto: Frida Olheden

Nu bryter Nytt i Flempan tystnaden

Av Frida Olheden & Felicia Emanuelsson
Hur jämställt är det egentligen i föreläsningssalarna? Och i vilken utsträckning sker sexuella övergrepp och trakasserier på campusområdet? Nu är det vår tur. Det ska inte längre behöva vara #TystPåCampus.

Hashtagen #metoo på sociala medier har öppnat upp för en större diskussion. Kvinnor blir ständigt trakasserade, utsatta för övergrepp och kränkningar. Den senaste tiden har många branscher startat ett eget uppror för att belysa och förändra. Nytt i Flempan har via sociala medier sökt efter liknande erfarenheter bland studenterna på campus. Här är ett urval.


”Jag upplever det som att när en tjej ställer en fråga så finns det ibland en underton i klassen att det är en dum fråga. Att killarna använder klassrummet för att hävda sig. Jag har också reagerat på att killarna i min klass pratar med mig som att jag inte förstår och att de ska förklara för mig. En kille i min klass hävdade sig mycket på lektionerna och skrev till mig på facebook att han kunde hjälpa mig att plugga. Kanske hade han goda avsikter, men jag hade aldrig bett om någon hjälp. Men framför allt är det tydligt att det mest är killar som pratar i klassrummet och jag upplever det som att det är mer kritiska mot en kvinnlig lärare än en manlig.” – kvinna, 29 år.


”Jag blev förminskad och utskrattad av en manlig föreläsare med tydlig maktposition inför en hel klass då jag räckte upp handen för att fråga en fråga. Otroligt förminskande och jag åkte från skolan gråtandes.” – kvinna, 25 år.


”Vi gjorde ett grupparbete och skulle ses i caféet på skolan för att skriva det ihop. Av någon anledning trodde han att det var okej att slå mig på rumpan när jag böjde mig fram. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag sa, för jag blev så förvånad, men jag utbrast något i stil med ”vad håller du på med?”. Han garvade, satte sig ner och frågade vad vi skulle skriva om.” – kvinna, 22 år.


”Det var alltid samma kille som skulle prata på våra föreläsningar. Samma kille som skämtade med sina kompisar om att jag var en feministfitta. Lärarna skrattade bort det, mina kompisar skrattade bort det och sa att jag överdrev. Till slut trodde jag på dem och blev tyst och osäker.” – kvinna, 23 år.


Vikten av att lita på sin magkänsla

Nytt i Flempan har pratat med Ann-Louise Ebérus, kurator på Södertörns högskola. Hon menar att det kan vara ett problem att många tycker det är svårt att definiera vad som räknas som sexuella trakasserier. Om man inte vet vad en händelse kan klassas som, kanske man avstår från att berätta.

– ­Man måste våga lita på sin känsla. Om det är någonting som inte känns okej, då är det inte det, säger Ann-Louise Ebérus.

Hon menar att skolan skulle kunna jobba mer med att bidra till en god attityd.

– ­ Man kan börja med att jobba i det lilla. Exempelvis upplysa studenter och lärare om hur vi ska vara mot varandra, säger Ann-Louise Ebérus.


Röster från studentkåren


Södertörns studentkår berättar att de arbetar förebyggande för att motverka sexuella trakasserier och övergrepp på högskolan.

– ­ Exempelvis har vi till skillnad från andra skolor ingen dam- och herrsittning vid våra tillställningar. Vi jobbar för ett tryggt klimat och att studenterna ska känna sig säkra i högskolans lokaler, säger Oskar Mattsson Wiik, ordförande för Södertörns högskolas studentkår, Söders.

Kåren försöker få studentrepresentanterna att känna sig bekväma med att belysa om kurslitteraturen är sexistisk. Josefin Stern, vice ordförande för Söders, berättar om när hon själv stötte på sexistisk kurslitteratur under tiden hon studerade.

– ­Det stod att en kvinna på en arbetsplats satte på sig ett par byxor, vilket gjorde att hennes klient inte kunde fortsätta trakassera henne sexuellt. Det togs upp som ett exempel på hur svåra situationer kan lösas. Det var inte en direkt uppmaning, men andemeningen blir att tala om för studenterna att det är en själv som i första hand genom sin klädsel bör lösa problemet, säger Josefin Stern.


Väcker detta tankar hos dig? Vill du dela med dig av din historia och vara en del av campusupproret? Då vill vi gärna höra vad du har att säga. Dela dina erfarenheter under hashtagen #tystpacampus.