"Jag är förstagångsväljare och har ingen aning om vad jag ska rösta på", skriver Tor Röjerås. Foto: Cecilia Simander

Få mig att bry mig

Av Tor Röjerås

Politik är inte helt lätt. Jag är förstagångsväljare och jag har ingen aning om vad jag ska rösta på. Det beror nog på att jag helt enkelt inte bryr mig. Den politiska information jag får kommer från min omgivning som berättar om vad jag inte ska rösta på. Varför de tycker att vissa partier är så dåliga vet de nog inte ens själva. De tycker nog mest så för att då får man flest likes.

Äldre människor brukar prata om hur vi 90-talister har så lite tålamod, att allting måste gå så fort. Jag tror att de har rätt och att det även gäller politiken. Jag känner inte direkt att jag kan påverka någonting och därför bryr jag mig inte. Vi är vana med att få bekräftelse direkt genom likes och kommentarer på alla våra bragder och snedsteg i cyberrymden. Vi orkar inte vänta på att det parti som vi lite random röstat på kanske vinner och vi orkar inte vänta på att de ska göra vårt land lite bättre. Det är egentligen det enda jag riktigt vet om politik. Att det går långsamt, sjukt långsamt.

Jag är för upptagen med att scrolla genom instagram för att orka läsa på om något partis byråkratiskt formulerade partiprogram. Dessutom måste man läsa flera partiprogram för att välja vilket som man tycker är bäst.

En video där ett bowlingklot krossas lika lätt som en pingisboll av en hydraulisk press, känns betydligt mycket mer lockande än att bläddra igenom hundratals sidor av “det här brinner vi för och kommer att göra mycket bättre om vi kommer till makten”. Vilket de ändå inte verkar göra om jag ska lita på de äldre. Jag har både mor- och farföräldrar som är rörande överens om klyschornas klyscha, att det var bättre förr. Jag har ingen aning om hur det var förr och inte direkt om hur det är nu heller. Det är varken fantastiskt eller hemskt, det bara är som det är.

Kanske är det jag som är lat eller så är det något med dagens politik som är förlegat. Det är klart att stora beslut kräver betänketid men det känns nästan roligare att åka pendeltåg utan smartphone än att göra min plikt som samhällsmedborgare och engagera mig i politiken.

Det måste ju gå att göra något åt detta, en politiker som kan rycka tag i mig och i sann musikhjälpen-anda hålla ett brandtal och få mig politiskt engagerad, göra så att jag inser att den bästa tiden är nu och att det är dags att vara med och påverka. Chansen att jag träffar på någon sådan är nog inte så stor och kanske inte ens det hade räckt, vem vet. Det kanske har kommit en ny hydraulisk press-video som jag bara måste se just då.