Maria Oscarsson visar hur partierna skulle kunna ordnas på ett annat sätt. Foto: Frida Runemyr

Valet 2018 – därför gick det som det gick

88 dagar utan regering, vad beror det på? Professor Maria Oskarson förklarar att det handlar om att vi inte frångår höger och vänster-systemet i svensk politik.

Under tisdagen bjöds studenter och lärare in till en eftervalsanalys på Södertörns högskola. Eftervalsanalysen planerades i maj i år av CPO, centrum för studier av politikens organisering, vid Södertörns högskola. Tanken var att det skulle föras diskussioner kring varför valet gick som det gick. Då trodde man att vi skulle ha en regering idag, men efter misslyckade sonderingsrundor och statsministeromröstningar, står vi fortfarande utan.

Att Sverige är regeringslöst kan ha olika förklaringar. Maria Oskarson, professor vid Göteborgs universitet, ägnar sig åt valforskning och berättar om röstningsmönstret i valet 2018.

– Vi kan se fyra områden som människor ansåg vara de viktigaste i valrörelsen i år. För det första var det jämställdhet mellan kvinnor och män, det andra var lag och ordning, det tredje var EU och det fjärde invandring, säger Maria Oskarson.

 

Nytt med geografisk mätning

Geografi är något som tidigare varit mer eller mindre bortglömt i valforskningen. Att ha en regional uppdelning är något som man borde lägga större vikt vid i analyserna. Tidigare har klassröstningen varit den viktigaste faktorn. Den är fortfarande viktig, men inte lika stark som tidigare.

– Numera börjar vi rikta allt mer intresse när det kommer till det här med geografi både i Sverige och i de flesta europeiska länder. På så sätt kan vi se var varje parti har sina starkaste fästen, säger Oskarson.

V och S är starkast i norra Sverige, SD och KD i södra, MP, L och M i storstadsområden och C är ganska jämnt spritt förutom längst i norr, berättar Maria Oskarson.

– Alla partier har en storstads- och landsbygdsdimension. Detta spelar allt större roll för att förstå det politiska landskapet i Sverige.

 

Nya och gamla skiljelinjer

Tittar man på valet 2018 kan man se att konflikten mellan vänstern och högern har fått sällskap av en annan typ av skiljelinje.

– Vi i Sverige har varit världsbäst på att rangordna våra partier från höger till vänster och kategorisera dem därefter. Nu har höger och vänster-skalan fått sällskap av andra dimensioner. Bland annat en sociokulturell skiljelinje som handlar om polarisering och globalisering, berättar Oskarson.

Maria Oskarson menar att om vi tänker bort vänster och höger-skalan och ersätter den med GAL-TAN-skalan så är det lättare att förstå varför det är så svårt att rösta fram en statsminister. Exempelvis kan C och L inte acceptera SD:s syn på invandring och jämställdhet, trots att den ekonomiska politiken borde vara förhandlingsbar. (GAL-TAN-skalan förklaras i en tabell som forskningsgruppen CHES tagit fram).

– Kanske är det där som bekymren med regeringsbildningen ligger. Om vi utgått från frågorna som ansågs viktiga i valet hade vi fått en annan förståelse kring varför det är så svårt att få ihop en regering. För att förstå problematiken på rätt sätt borde vi lägga mindre vikt vid den sedvanliga rangordningen när det gäller vem som står nära vem, förklarar Maria Oskarson.