Julia Hodell Westman utanför konstskolan Idun Lovén. Foto: Malin Wandrell

"På Idun Lovén kommer jag närmre mitt eget konstnärskap"

Av Malin Wandrell
Julia Hodell Westman är en av de studenter som går sitt andra år på skuplturlinjen på Idun Lovén. Nytt i Flempan träffade henne för ett samtal om konst, framtiden och hur man avbildar ett knäveck på bästa sätt.

Vi möts upp utanför Idun Lovén. Det är kyligt ute och vi bestämmer oss för att leta efter en varmare plats inne på campus och hittar en röd soffa utanför studentbokhandeln där vi slår oss ned. 

Julia har det långa svarta håret uppsatt i en slarvig knut och sätter sig bekvämt i soffan med benen uppdragna. Hon ger ett harmoniskt och jordnära intryck. 

Julia tittar mot studentbokhandeln och säger med ett leende:

– Det är roligt, för därinne går ju folk och köper skolböcker, men jag går dit för att köpa platsfickor att ha som material i mina arbeten på Idun. 

Det bästa med Idun Lovén är enligt Julia att hon känner en frihet i sitt eget skapande, men ändå för stöd och kunskap av lärare. 

– Jag har på Idun Lovén chansen att komma närmare mitt eget konstnärskap, att utvecklas självständigt, säger Julia. 

Julia har tidigare studerat dans och dokumentärfilm. Nu ligger siktet på att till hösten komma in på en konsthögskola i Stockholm, gärna Konstfack.
 

 

Att ha en riktig människa som modell 

På skulpturlinjens första år ingår modellstudier, något som Julia uttrycker en stor tacksamhet över. Modellstudierna innebär att någon kommer till skolans ateljéer och låter sig avbildas av eleverna. Julia lyser upp när hon berättar om det, hon tycker det är fantastiskt att hon förutom att lära sig det tekniska i skulpturering bättre, får en varierad bild av vad en kropp är. På så vis går man bort från sexualiseringen av nakna kroppar.

– Modellstudierna handlar om att se det som faktiskt är och inte det man tror att man ser. Jag märkte liksom att wow, knäveck går ju inte inåt utan utåt, säger hon och skrattar.

Julia kommer från ett släkte av konstnärer, med farfar som arbetat som konstnär hela sitt liv likaså Julias mamma och pappa. Även Julias lillebror är inne på det kreativa spåret då han studerar möbeldesign i Steneby. Men det har inte alltid varit den vägen Julia själv ville gå. 

 

– När jag var barn lovade jag mig själv att aldrig gå på en konstskola, säger hon och skrattar. Men man är en produkt av sina familj, så är det bara.
 

Att gå på konstskola under en pandemi

Idun Lovén har haft restriktioner under den pågende pandemin, med markant färre tillfällen för eleverna att vara i ateljéerna. Julia ser ändå det positiva i det, då det tvingar en att hitta nya sätt och platser att skapa på. Hon har börjat arbeta mer utomhus, något som hon ändå uppskattat innan. Att kulturbranschen i stort blivit lidande på grund av restriktioner i samhället såsom inställda kulturevenemang, ser Julia med sorg på:

Något som är så viktigt får lida så hårt, för det är ju livsviktigt för allt och allt tycker jag.