Jennifer sade upp sig när hon blev orättvist behandlad. Foto: Privat

Av skadan blir man vis

Jennifer Hammarberg, 20, älskade sitt jobb på caféet i Gamla stan. Men efter tre månader märkte hon att något inte stod rätt till.

Jennifer lade märke till att hennes chef talade illa om övriga anställda med henne.

– Det var en varningsklocka för mig, berättar hon.

En morgon vaknade hon upp med en förkylning som skulle hålla henne hemma hela dagen.

– När jag ringde in och förklarade hur det låg till för min chef blev han förbannad. Jag bad om ursäkt och sa att jag inte kunde åka in till jobbet, sedan märkte jag hur dryg han blev mot mig när jag väl kom tillbaka.

Dagar, veckor och månader passerade och Jennifer var helt utmattad. I maj månad kom hon upp i hela 218 arbetstimmar. Hon fick inte någon värdig lön eller OB-tillägg (ersättning för obekväm arbetstid), detta trots att hon jobbade sena kvällar fram till klockan tio. Det var heller inte ovanligt att hon fick stå bakom kassan i tolv timmar.

– Jag var van, det var inte någon stor grej. Jag hade arbetat med servering på restaurang tidigare.

Inga pauser tillåtna

Något som gjorde arbetspassen nästintill outhärdliga var det faktum att de anställda inte fick några pauser. Detta innebär att de aldrig fick sitta ned, inte äta, ingen vila. Det enda undantaget var om man var rökare.

– Jag är glad att jag röker, annars vet jag inte vad jag hade gjort.

Jennifer blev alltmer kritisk under de tio månaderna och det uppskattades inte av cheferna. Efter en sjukdag tyckte chefen att hon skulle stanna hemma veckan ut. Tankarna spretade i Jennifers huvud.

– Men tänk om jag blir frisk innan dess tänkte jag, berättar Jennifer i ett fundersamt tonläge.

Chefen på caféet försäkrade Jennifer om att de skulle höra av sig i slutet av veckan. Trots detta löfte rådde total tystnad. Hon fick inga nya scheman. Till slut kände Jennifer att det var dags för en konfrontation. Hon tog kontakt med facket som oturligt nog inte kunde vara till någon hjälp eftersom Jennifer inte var medlem. Hon hade även arbetat utan någon form av avtal.

– Där satt jag verkligen i skiten, säger hon med ett uppgivet skratt.
 

Saknade referenser


Jennifer valde att säga upp sig trots att hon inte hade ett nytt jobb. När hon sedan sökte en anställning hamnade hon i knipa- hon hade inga referenser.

– Jag fick förklara hela situationen för min blivande arbetsgivare. Som tur var talade mina gamla chefer gott om mig ändå, av någon anledning. Kanske hade de märkt att de begått ett misstag som betett sig så pass illa, berättar hon.

Jennifers tips till alla som söker jobb är att kräva ett avtal, att man står på sig och alltid säger det man tycker och känner – något som hon önskar att hon hade gjort från början.

– Jag får helt enkelt se det här som en erfarenhet och lärdom.