Joel och Niklas. Foto: Christina Karlsson

Rökdykarna från Södertörns brandförsvar

Att jobba som brandman är krävande, både psykiskt och fysiskt. För Niklas är det en barndomsdröm som slår in. För Joel handlar det om spänningen och yrkets fysiska utmaningar.

Niklas Andersson, 37, och Joel Lantz, 28, arbetar som brandmän på Södertörns Brandförsvarsförbund i Södertälje. På dagarna arbetar här tio brandmän, om nätterna är de 6 personer som sover på stationen. Det finns även två dygnsambulanser som dygnet runt bemannas av fyra personer.

– Detta gör att det vid en trafikolycka kan finnas 14 personer på plats, säger Niklas.

De sitter i ett konferensrum på andra våningen på brandstationen. I dag är Joel rökdykare två i brandbil 3010 och Niklas kör hävaren (stegbilen) och tankbilen. De har varsin radio på bordet – om larmet går har de 90 sekunder på sig innan de ska sitta i brandbilen. De vanligaste utryckningarna är bilbränder, trafikolyckor och automatlarm. Ett automatlarm är ett larm som kommer från ett företag som är direktkopplat till larmcentralen. Det kan vara en skola, en fabrik eller liknande.

 

Barndomsdrömmen om att bli brandman har slagit in för Niklas.

– Både pappa och morfar var brandmän, så jag har suttit i brandbilen sen jag var liten. Det har varit rätt skönt att veta att det här är mitt mål. Jag har vänner som fortfarande inte vet vad de vill göra med livet.

För Joel handlar yrkesvalet om andra saker:

– Det är ett spännande yrke, man får hjälpa till, det ger bra träning, det är en bra arbetsplats, säger Joel.  Innan han började arbeta som brandman trodde han inte att han skulle ställas inför så många märkliga situationer. En gång var det berusad lastbilschaufför som hade backat en långtradare över kajkanten i Södertälje hamn.

– Den liksom flöt ut och sjönk, säger Joel.

Niklas berättar om hur de en gång kom till en olycksplats där en långtradare låg över ett järnvägsspår. Spåret låg i en svacka, med en bilväg på ena sidan och en backe på andra. Det konstiga var att vägräcket var helt.

– Sen såg vi märkliga spår uppåt skogen, berättar Niklas.

Det visade sig att chauffören hade backat ut från ett garage och lämnat lastbilen för att köra in sin personbil i garaget. Men han hade glömt lägga i handbromsen. Lastbilen hade rullat iväg på egen hand.

– Det märkliga blir vardag efter några år. Det var mer spännande när man var helt ny, säger Niklas.

 

Lång väg uppåt

Joel har vikarierat som brandman i två somrar, han har precis fått fast anställning. Niklas är inne på sitt sjunde år. För att det ska fungera praktiskt finns en given hierarki, där man som nyanställd hamnar längst ner. Detta med en betoning på att alla funktioner är lika viktiga - men kräver olika mycket erfarenhet. Niklas förklarar att hierarkin syns i var man sitter i brandbilen. Nykomlingar sitter som rökdykare två, sen kan man bli rökdykare ett. Efter det kan man få köra och ansvara för brandbilen, efter det kan man bli styrkeledare. Det tar ungefär sex år innan man uppnått kompetens att sitta på alla säten.

 

Det är ett krävande yrke med höga psykiska och fysiska påfrestningar. Trotts detta ångrar varken Joel eller Niklas sitt yrkesval.

– Det är kul att komma till jobbet. Det är bra stämning och sammanhållning i gruppen. Höjdpunkterna är när man kan göra skillnad, säger Niklas och fortsätter:

– Man lär sig nya saker hela tiden. Ingen blir någonsin en fullärd brandman.

Joel håller med, man vet aldrig vad som ska hända, det blir aldrig tråkigt och man lär sig alltid något nytt. Jag frågar om de kan berätta om något särskilt minne som de bär med sig. Det blir tyst en stund.

– Det är roligt när det går bra, säger Joel.

– Om en person har fått hjärtstopp och man får igång personen i fråga och personen får pulsen igen. Då känns det som att det har gått bra, fortsätter han.

Niklas tänker en stund. Tvekar och säger sedan.

– Det riktigt jobbiga är när det är barn inblandat. Tragiska grejer. Svårt att hantera.

– Bra är de som får ett lyckligt slut, säger Niklas.

 

Nu är det advent, julen står för dörren. Ökar trycket på brandstationen?

– Det är inte så mycket bränder som man tror. Folk har brandsäker mossa. De är bättre informerade, säger Niklas.

– Det är en marginell ökning. Tror att det brinner mer på sommaren. Skogsbränder, grillar och så, säger Joel.

Niklas menar att det kan öka om det blir riktigt kallt. Folk eldar för mycket i kaminerna.

 

Om ni får hälsa något till läsarna – vad skulle de vara?

– Släck ljusen, säger Joel och skrattar.

– Stanna i lägenheten om det brinner i en annan lägenhet. Spring inte ut i trapphuset, säger Niklas.

 

Då går larmet. Det är ett automatlarm. Joel springer iväg för att byta om. Strax rullar 3010:an ut från stationen. Eftersom det är ett automatlarm behöver inte Niklas åka iväg med hävaren.

Läs också: