Idag är Sylvia Fridén styrkeledare på Södertörns brandförsvarsförbund. Foto:Christina Karlsson

Sylvia Fridén, en av få brandkvinnor

Av Christina Karlsson
Sylvia Fridén var en de första kvinnorna som rekryterades till svenska brandkåren. Idag arbetar hon som styrkeledare (chef) på Södertörns brandförsvarsförbund. Än idag, tjugo år senare, är kvinnor underrepresenterade inom brandförsvaret.

Sylvia Fridén sitter på sitt kontor. När jag kommer in är hon frustrerad. Det har varit en stressig förmiddag. Det saknades folk på morgonen, hon tvingades ringa in extrapersonal – som inte svarade. En person som arbetat nattskift fick fortsätta arbeta dagskift. Det är egentligen inte tillåtet med dubbla pass. Men vad ska man göra? Suckar Sylvia, som på grund av detta precis blivit utskälld av en högre instans. Dessutom är hennes inkorg fylld av spammejl.

 

Sylvias huvuduppgift är att …

– Jaga personal, säger hon och skrattar.

 

Hon är styrkeledare. Det innebär att Sylvia är chef för de som arbetar på stationen under dagen. 

– Jag tar in information vid larm och delar med mig av den. Mitt ansvar beror på larmets storlek. Vid en-stations larm är jag högsta personen på plats, säger hon.

Yttre befälet Lennart Meijer finns till stöd och hjälp för Sylvia. De har löpande kontakt under utryckningarna.

– Han är min hantlangare. Till exempel kan jag be honom skicka efter förstärkning om jag själv har för mycket att göra på plats. Han ger även ledningsstöd.

 

Allt började som en rolig grej

Sylvia har arbetat som brandman i 20 år. Allt började 1997, då Stockholms brandförsvar genomförde en undersökning: Kvinnor i utryckningsstyrka. Detta för att se om kvinnor hade de fysiska förutsättningar som brandmansyrket kräver.

– Det var en rolig grej, jag sökte tillsammans med en kompis från mitt fotbollslag, berättar Sylvia.

Det var totalt 85 sökande, i första urvalet gallrades 50 personer. Sylvia beskriver det som att Stockholms stad på förhand hade bestämt att myndigheten egentligen inte ville ha kvinnliga brandmän.

– De höjde kraven tre gånger – för att vi klarade det.

Slutligen rekryterades åtta kvinnliga brandmän, då de bevisligen klarade samma uppgifter som männen. Sylvia var en av dem.

– Fyra av oss hamnade i Södertörns brandförsvarsförbund, berättar hon. De flesta av dem arbetar fortfarande inom brandkåren.

 

Ett roligt men frustrerande jobb

2013 kände Sylvia att hon ville vidareutveckla sig, och hon sökte till chefsprogrammet. Idag har hon varit chef i tre år, varav två år i Södertälje.

– Det är kul, men frustrerande. Jag känner mig otillräcklig. Jag är kvar för att jag trivs. Det är ett väldigt varierande arbete. Ingen dag är den andre lik.

I Sylvias uppgifter ingår att ordna olika former av brandförebyggande arbete. Det kan vara utbildningar där man förmedlar kunskap om brandsäkerhet. Det blir en del kontorsarbete också, då allt ska dokumenteras. Hon ska skriva larmrapporter, tillsynsprotokoll och rapporter om brandsäkerhet.

– Det krävs mycket planering för att rodda runt dagarna. Men när man väl gjort en plan så fallerar den. Det är så många infokanaler att jag omöjligt hinner ta in det. Lite för dålig struktur för min smak, säger Sylvia.

Könsfördelning inom brandkåren

 

 

Könsfördelning inom brandkåren i Huddinge kommun jämfört med fördelningen i Södertörns Brandförsvar

Läs också: