Kodjo Akolor på Framtidsmässan. Foto:Beata Holmgren

Från kostymsnubbe
till komiker

En av Framtidsmässans populära föreläsare var Kodjo Akolor. I den smockfulla salen inledde han om livet innan karriären och med en humoristisk ton gick han in på livets kriser och hur lätt det är att skapa sig en felaktig bild av framgång.

Kodjo berättar att han växte upp i ett samhälle där han sågs som annorlunda. Inte på ett direkt rasistiskt sett, men det fanns inte många med hans utseende i den småstad han bodde. Det var en plats där man automatiskt sågs som udda, oavsett om det var för att man var för kort, för lång, för färgglad eller för utländsk.

I hemmet lärde han sig tidigt vikten av egenvärde, att aldrig acceptera att någon kallade honom N-ordet. "Ingen människa har rätt att sätta en stämpel på dig" var föräldrarnas visdom. Det gjorde att han alltid sa ifrån när ordet användes, eftersom varken skolans lärare eller någon annan såg problemet.

– Konsekvensen blev att jag själv stämplades som "den bråkige". Lärarna kontaktade mina föräldrar och ifrågasatte min "stökighet", säger Kodjo och himlar med ögonen.

Humorn blev identitet
Den så kallade bråkigheten fortsatte tills den dag Kodjo upptäckte att det fanns en fin sak som förenade honom med motståndarna. Humorn. Utanför diskussionerna kunde de skratta åt saker han gjorde eller sa och de visade honom stor uppskattning när han underhöll.

Med den insikten kände Kodjo att han hittat ett drag hos sig själv som fick människor att bortse från den han såg ut att vara -  den hudfärg han hade och den stökiga personlighet lärarna klätt honom i. Han kunde vara den roliga, den som gjorde kompisarna glada:

– Det blev en sorts frälsning för mig att äntligen slippa de andra identiteterna, när humorn gav mig en ny karaktär.

Bilden av framgång

När Kodjo blev äldre fastnade han för en image han tror att många gärna vill klä sig i -  Kostymsnubberollen. Han inbillade sig starkt att framtiden för honom handlade om ett viktigt yrkesliv man ofta tror att de kostymklädda människorna har.

– Dessa män som alltid verkar vara på väg någonstans, oavsett om vi inte har en aning om de bara är uteliggare som är ute och promenerar, så går vi på det. Kostymen ger dem en image som i min hjärna är lika med fullt upp på schemat och "cash som rullar in".

Karriärsvisionen var så stark att han sökte sig in på en ekonomiutbildning på Södertörns Högskola. En vardag bland siffror och valutakurser som han snabbt upptäckte att han verkligen hatade.

– Jag var den som knappt fixade tentorna. Den som ingen ville ha i ett grupparbete, men som alla tyckte om att ha i klassen för att jag var så otroligt skön att hänga med, berättar Kodjo.

Han tog jobb på en byrå där han fick klä sig i kostym och skriva siffror hela dagarna, vilket bidrog till en sorts kris för Kodjo. Den kostymkille han hade i tankarna föll med den otroliga tristess han kände över livet på byrån:

– Jag ville inte vara en människa som går mellan faxen och datorn åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan, tills döden skiljer oss åt.

Kodjo Akolor var populär på Framtidsmässan. Foto: Beata Holmgren

 

Det tog flera år, med många dagar av tristess och missnöje innan hans dåvarande flickvän (som idag är hans fru) tvingade honom till förändring:

– Hon ringde upp mig och sa att "Skärp dig och sluta snacka skit! Förändra något nu och hör inte av dig förrän du gjort det!" berättar Kodjo och gör en livrädd grimas.

Sagt och gjort – Kodjo tog genast en stand-up kurs och en kort tid senare gjorde han sitt första gig. När han hörde applåderna från scenen och mötte glädjen i jublet - då förstod han att "här hör jag hemma, såhär ska det kännas":

– Skrattet har inget kön, ingen hudfärg, ingen religion eller ingen läggning - när vi skrattar på riktigt kan vi inte kontrollera hur vi är, utan det flödar helt genuint. Det är så vackert! Jag vill få mina medmänniskor att skratta, för då har jag lyckats med att få dem att må bra.

Att han idag fått göra Musikhjälpen och får betalt för att "snacka skit" i en av Sveriges största morgonshower i radio, började med den lilla förändringen. Att han bytte jobb och gav sig själv insikten att den lyxiga bilden han halkat in på som föreställde framgång, inte gick ihop med hans lycka i verkligheten. Kodjo vill att alla tar sig ett ryck i kragen och reflekterar kring livet:

– Det är det enda vi har. Känner vi inte att någonting är rätt eller gör oss rätt av olyckliga – Byt spår! Tänk "Varför inte?" Lura er själva till självkänsla om ni tvivlar.

Det han upplevt på vägen och lärt sig av sina föräldrar är att bara vi själva är ansvariga för att våra liv blir lyckade. Det är du själv som aktivt måste se till att du hamnar där du vill vara. 

– Gör inte för stor grej av det! Det är då man skrämmer sig själv. Våga vara nybörjare och räds inte de första stegen. Jag var svinnervös när jag skulle göra radio, men så fort jag vågar gå in och vara mig själv, blir allt mycket lättare. Kör bara! uppmanar Kodjo när jag får hans sista kommentar bakom scenen.