Karoliska sjukhuset i Huddinge. Foto: Nora Eklöv

Yrket som aldrig tar helg

Av Nora Eklöv
Karolinska i Huddinge häver ett stort varsel för läkare och undersköterskor. Anledningen är att det under sommaren har varit flera självvalda uppsägningar. Nytt i Flempan intervjuar en läkare om arbetsförhållandena på Karolinska.

Läkaren Tova, som vill vara anonym och egentligen heter något annat, har jobbat inom sjukvården i Stockholm över 20 år. Hon berättar att tempot sakta har ökat under åren.

– Det går sällan att ta det lugnt eller tänka klart en tanke, säger hon.

Enligt ett pressmeddelande på Karolinska Universitetssjukhusets hemsida handlar det om två olika varsel. Ett som skulle ha berört administrativ personal i en omfattning om 550 tjänster, och det andra som skulle ha berört 350 undersköterskor och 250 läkare. Det första varslet slutade med att 30 personer i administrativ tjänst fick sluta. Det andra varslet lades först på is under coronapandemin men har sedan hävts på grund av att personal sagt upp sig självmant.

Vad tror du att dessa återkommande hot om varsel beror på?

– Det här varslet berodde bland annat på att Nya Karolinska hade lågt underskott 2019. Man byggde ju ett stort nytt sjukhus och man kunde inte lämna de gamla lokalerna i tid, så man fick betala mer i hyra.

Hon förklarar att hon och de som arbetar inom Karolinska har i uppgift att förvalta de pengar som Karolinska har, på bästa sätt.

– Vi kan inte göra på ett annat sätt, varslen är lätt för arbetsgivarna att styra men det blir faktiskt inte så många som får sluta. Det handlar om att flytta om arbetsuppgifter och planera om verksamheten. Det blir ju de som anställts senast som får gå, timvikarier som inte får sin anställning förlängd.

Tova berättar att hoten om varsel skapar oro i personalgruppen, en stor press som bidrar till en dålig stämning på arbetsplatsen.

– En del tyckte att det var en besvärlig arbetsmiljö och valde att söka sig till studier eller annat arbete. Men det blev ju inte lugnare för oss som är kvar, säger hon.

"En del tyckte att det var en besvärlig arbetsmiljö och valde att söka sig till studier eller annat arbete." Foto: Nora Eklöv

Att coronapandemin ännu en gång ökar i regionen skapar oro. Hon berättar att det är besvärligt med de långa passen som blivit en följd av pandemin, att stå i full mundering i tolv timmar är tufft. Men den generella upplevelsen är ändå att avdelningen och sjukhusen är bättre förberedda för en ökning av covid-19 nu än vad de var i våras. Tova vill inte lägga energi på att oroa sig.

– Man måste bestämma sig för hur man vill göra. Frustration tar upp mycket energi och det hjälper inte alltid. Vi måste reda ut det helt enkelt. För det finns inget annat gäng som kommer och gör det åt en.

Hon upplever dock att mycket av arbetet som görs är roligt och bra, många är nöjda och glada. Hon vill fokusera på det som hon är nöjd över i sitt arbete och försöker förmedla det till andra i personalen.

– Om sjuka människor behöver oss måste vi anstränga oss lite extra. Det finns inget annat sätt. Vi kan inte bara gå hem.