Pernilla Dahling visar upp ett av konstverken på Ungzon gjort av ungdomarna. Foto: Tjema Moufid

En felaktig bild av ungdomarna i Flemingsberg

Den allmänna synen på ungdomar i området är inte alltid positiv men problemen är inte större här än någon annanstans, menar fritidsledare på Ungzon i Flemingsberg och Visättra.

Det är onsdag kväll på Ungzon i Flemingsberg. I kväll har man haft tårtbakartävling och fritidsledaren Ray Kafeero bjuder på kaffe och tårta. Under kvällen fylls den luftiga lokalen av över 60 ungdomar som kommer hit för att umgås, spela tv-spel, dansa och baka.

Ungzon i Flemingsberg är en ungdomsgård för unga mellan 13 och 19 år. Här finns bland annat en studio där ungdomarna kan göra egen musik. För att få vara ensam i studion måste man gå en grundkurs. Sen får man ha studion för sig själv.

När Nytt i flempan är på besök är det den unga rapparen Jami Björklöv och hans vänner som har ansvaret över studion. De tillbringar fem timmar varje dag i studion och rappar bland annat om Flemingsberg.

– Det är fint och lugnt här för det mesta men folk tror på den negativa medierapporteringen. Sen dömer de oss efter det. Folk utgår från att vi är kriminella utifrån sättet vi klär oss på.

 

 

Ungdomarna är missförstådda

Fritidsledaren Ray Kafeero känner att bilden som målas upp av ungdomarna har påverkat omgivningens attityd gentemot dem.

– Folk ser dem som en grupp och inte som enskilda individer. Ser man dem stå ihop och skratta så antar folk direkt att de är kriminella.  

Men Ray Kafeero känner att ungdomarna missförstås av samhället.

– De tar ansvar och tar hand om prylarna i studion, berättar Ray Kafeero.

Han förklarar att det finns många utmaningar med att arbeta med ungdomar. Visst blir det bråk ibland men lösningen är inte att kasta ut dem från ungdomsgården.

– Man måste se dessa ungdomar som individer och behandla dem som de förtjänar att bli behandlade. Kommunikation och diskussion är alltid lösningen.

Fritidsledaren Pernilla Dahling på Ungzon i Visättra håller med om att Flemingsberg har ett dåligt rykte. De unga på ungdomsgården känner inte alltid att samhället lyssnar på dem och när de väl får chansen att få sin röst hörd så orkar de inte berätta. Ibland är de tvungna att visa missnöjet och det gör de på sitt sätt.

– Några av ungdomarna är missnöjda och det visar de på olika sätt. Visst har det brunnit bilar i området men det är periodvis och så är det med allt.

 

Nära men som olika världar

Pernilla Dahling känner att arbetet i Flemingsberg och Visättras ungdomsgård skiljer sig. Det är olika ungdomar som går på de olika gårdarna även fast de ligger nära varandra. Hon förklarar att det är som två olika världar. Pernilla Dahling menar att det har uppstått problem men att det inte alltid behöver vara ungdomarnas fel.

– Det finns alltid problem på alla ungdomsgårdar och ansvaret ligger på både personal och unga i Ungzon. Det är inte ungdomarnas fel så fort något sker. Vi blir ju hemmablinda och för bekväma.

Efter 18 års arbete för Ungzon har Pernilla Dahling bestämt sig för att sluta. Ett roligt men ändå tråkigt beslut.

– Ibland säger de ”du är inte min mamma”, men jag brukar svara att jag visst är det. De här kidsen är som mina egna.