Kerstin Cassel, prorektor och lektor i arkeologi vid Södertörns högskola. Infälld: runstenen vid Glömsta. Foto stor bild: Anna Hartvig. Foto liten bild: Christian Gradholt.

Forntiden finns runt knuten

I september återinvigdes Huddinge fornstig mellan Glömsta och Vista. Längs stigen finns allt från stenålderslämningar till runstenar.

På stenåldern bestod Huddinge av ett skärgårdslandskap med öar och fjordar. En av dessa fjordar är den sedan bronsåldern relativt torra Glömstadalen, där fornstigen i dag slingrar sig fram mellan gamla boplatser från stenåldern, gravfält från bronsåldern och runhällar från vikingatiden i ett gammalt kulturlandskap.

Återinvigningen, som lockade mer än 200 historieintresserade besökare, beskrevs på Huddinge Hembygdsförenings facebooksida som ”en dundersuccé”.

Olle Wilson, ordförande i hembygdsföreningen, säger att fornstigen bjuder på ett ovanligt koncentrerat kulturarv.

– Fornstigen är unik genom att den visar så många lager av historia på ett begänsat och sammanhängande område. Genom att människor rört sig här under tusentals år finns en stor variation på fornlämningar. Det upptäcks också fortfarade nya fynd, säger han.

Christian Ottosson (C), kommunalråd med ansvar för miljöfrågor och ordförande i Natur- och byggnadsnämnden, närvarade vid återinvigningen. Hans favoritdel av stigen ligger vid Vistaberg.

– Där finns fina hagar, kullar och öppet landskap. Tillsammans med skogen längre bort längs stigen blir det en varierad promenad. Den är naturskön, och man kopplar an till de ursprungliga Huddinge-borna.

Kerstin Cassel, prorektor och lektor i arkeologi på Södertörns högskola, har lett flera utgrävningar runt om i Huddinge. Enligt henne är Huddinge en spännande plats, och i synnerhet Flemingsberg. I trakten finns sju fornborgar, flera gravfält, en 5000 år gammal boplats vid parkeringen vid Primus, och i närheten av dagens pendeltågsperrong hittades en gotländsk bildsten från 500-600-talet. De många fyndens olika karaktärer visar på människans historia av förflyttningar.

– Här finns helt olika världar. Man har hittat flinta från Skåne som kom hit på stenåldern, och arabiska mynt från vikingatiden. Man reste hela tiden.

Mellan stenåldern och vikingatiden gick längre tid än vad som har gått mellan vikingatiden och vår tid. När man tar del av traktens historiska lämningar inser man hur mycket de olika tidsperioderna skiljde sig åt.

– Kulturmöten har skett i alla tider. Man reste mycket förr, folk har kommit med nya idéer och koncept, precis som idag, säger Kerstin Cassel.