Ulla Le Vau, Själavårdare vid häktet i Flemingsberg. Foto: Anita Jonsson.

Häktesprästen Ulla pratar med de intagna

Som själavårdare på ett häkte är uppgifterna många; enskilda samtal, vigslar och gudstjänster är några av de sysslor man kan ha. Ulla Le Vau, som arbetat på häktet i Flemingsberg i tretton år, trivs väldigt bra som häktespräst.

Ulla Le Vau var tidigare församlingspräst och arbetade då mycket med barn och ungdomar. En dag sökte hon en tjänst som präst på häktet i Flemingsberg. Hon fick tjänsten och jobbar nu fyra dagar i veckan. Hennes främsta uppgift är att ha enskilda samtal med de intagna.  

Som själavårdare och präst har Ulla absolut tystnadsplikt. Det betyder att även om en intagen skulle erkänna ett brott för henne får hon inte gå vidare med det. 

– Detta gör att de kan känna sig trygga under vårt samtal, säger Ulla Le Vau. 

För att prata med Ulla behöver du inte vara troende eller prata om religion. Alla samtalsämnen är okej.   

– Oftast vill de prata om livet, varför de hamnade där de är nu och påfrestningen som kommer av att sitta inlåst. 

De personer som sitter häktade har oftast begränsade möjligheter att ta kontakt med omvärlden.  Majoriteten får inte ta del av medier, prata i telefon eller ta emot besök av personer. Detta blir för många påfrestande och de får då stor hjälp av att kunna prata med Ulla. 

Vigslar är tillåtna men det var längesedan det hölls en i Flemingsberg.   

– Vi själavårdare råder dock de intagna att vänta med giftermål tills de blir frisläppta för att kunna vigas, omgiven av nära och kära och sedan kunna leva tillsammans i det fria.