Sari – svårt med distansen när man handlar mat. Foto: Kasper Ljungström

Hur följer egentligen Flemingsbergsborna FHM:s råd?

Av Kasper Ljungström
Den 29 oktober meddelade Folkhälsomyndigheten att de har beslutat att skärpa de allmänna råden i bland annat Stockholms Län. Nytt i Flempan har varit på Flemingsbergs centrum och pratat med folk om de följer de nya restriktionerna.

Stockholms län är det värst coronadrabbade länet i Sverige med nästan 39 000 fall, enligt 1177:s lägesrapport den fjärde november. En på nytt höjd smittorisk och ett stegrande antal dödsfall i länet har igen lett till striktare restriktioner. Nytt i Flempan har frågat folk i Flemingsberg ifall de följer myndighetens råd och har vidtagit åtgärder i sin vardag för att minska smittspridningen.

Majoriteten av de vi pratat med följer restriktionerna och har anpassat sin vardag så att man ska undvika offentliga platser inomhus, men inte alla. Det finns fortfarande folk som lever sitt vanliga liv och inte har vidtagit några åtgärder.

– Jag följer råden så gott det går och har ändrat i min vardagliga rutin. Träffar jag någon så tänker jag alltid på tvåmetersregeln. Men ibland måste jag ju gå och handla mat, då är det svårt med distansen, säger Sari, 62, som bor i Flemingsberg och är en av de som följer de allmänna råden.

Att inte alla har tagit till sig av folkhälsomyndighetens råd har upprört känslor bland de som följer restriktionerna.

– Jag blir irriterad på att folk inte tar pandemin på allvar. Det är ett hån mot alla oss som har blivit drabbade på ett eller annat sätt, säger en person som vill vara anonym.

Jan Albert, professor i smittskydd vid Karolinska Institutet, menar att majoriteten följer råden och ger exempel på åtgärder man kan vidta för att få fler att följa de allmänna råden.

– Det är viktigt att se till att anpassad information finns för olika språk- och etniska grupper. Man måste också verka genom lokala ledargestalter som kommunen.

Han har också ett kort meddelande till alla de som inte har ändrat sina vanor efter pandemins utbrott.

– Alla har ett gemensamt ansvar för att sköra grupper ska drabbas så lite som möjligt och att vården och äldreomsorgen ska klara av de fall som ändå uppstår.