En ovanligt lugn bild på Huddinge pendeltågsstation där det annars brukar vara mycket folk. Foto: Sandra Petersson

I väntan på pendeltåget

Av Frida Lindström, Sandra Petersson
Huddinge, Stuvsta, Flemingsberg, Trångsund och Skogås – hur ser det egentligen ut på kommunens pendeltågsstationer? Nytt i Flempan gav sig ut på en liten undersökning.

Torsdag förmiddag är det lugnt vid Huddinge Centrum. En stilla ström rör sig mot stationens enda uppgång och delar sig i korsningen som leder mot köpcentrumet och bussterminalen. Nedanför en trappa finns en stor konstinstallation, signerad Nils G. Stenqvist. Du har tid! heter verket ­– ett namn som får mening när två barn stillsamt strosar förbi i den annars folktomma gångtunneln. Men skenet kan bedra.

– På helgkvällar känns det ofta otryggt här. Jag önskar att det fanns fler ordningsvakter och personal som kunde ta tag i saker när det blir problem, säger en resenär som ofta kliver av vid stationen.

Ett äldre par på bänken bredvid instämmer i kritiken.

– Det hänger ofta stora gäng vid ingången. För oss pensionärer känns det inte så roligt.

I övrigt är de nöjda med stationen. Väntrummet är både varmt och rymligt och det finns en ren och fräsch hiss. Så här mitt på dagen verkar allt vara i sin ordning.

 

 

 

Även i Stuvsta talas det om otrygghet. En person som arbetar vid stationen önskar ökad säkerhet och berättar att han flera gånger sprungit på blodspår.

– Jag känner ofta att jag måste se mig över axeln, säger han.

En resenär som dagligen åker från Stuvsta tycker däremot att det är rent och fräscht och har inget att anmärka. En annan resenär uttrycker sin glädje över stationen.

– Jag är glad att det finns en station här, det gjorde det inte när jag var liten, säger han.

 

 

 

Flemingsberg – en tudelad station

Flemingsberg är kommunens största pendeltågsstation. Väntsalen vid uppgången mot Södertörns Högskola är stor och luftig med bänkar och växter framför enorma glasfönster som vetter ut mot spåren. Här finns en frisersalong, en snabbmatsrestaurang, en Pressbyrå och en Audio Video-butik. En av de tre rulltrapporna upp mot campus är i vanlig ordning avstängd. Under vår korta visit passerar hundratals resenärer spärrarna – de flesta på väg till högskolan. Vad många av dem verkar missa är att det finns en uppgång även på andra sidan perrongen.

– Jag tycker att det är en bra station men jag önskar att det fanns lite mer på den här sidan också, säger en resenär som väntar på tåget vid den andra uppgången – den som leder mot Flemingsberg Centrum.

Här finns varken kiosk, butik eller restaurang, och hon menar att det hade varit smidigt om man åtminstone kunde köpa sig en kaffe. Utbudet är mer eller mindre obefintligt jämfört med den sida som studenterna passerar. Istället för inglasade väggar och stora krukväxter finns i stort sett ingenting.

 

 

 

Lugnt i östra Huddinge

Resenärerna i Trångsund har inte mycket att säga om stationen, varken positivt eller negativt. Den fungerar, men det finns inga särskilda bekvämligheter att tillgå. Den som vill kan sitta på någon av de två bänkarna i värmen nedanför rulltrapporna i väntan på tåget men i övrigt är stationen väldigt anonym.

I Skogås är perrongen ovanligt lång. En resenär berättar att det ofta orsakar problem för dem som använder nedgången från Östra Skogås.

 

 

 

– När det är korta tåg som kommer måste man gå jättelångt för att stiga ombord.

Det finns inte särskilt stort utbud av tjänster på stationen – ingen butik, ingen restaurang och ingenstans att köpa kaffe. Väntrummet är varmt och skönt men flera resenärer vittnar om trängsel under kalla dagar.

– Det vore bra om det fanns fler värmekurer på själva perrongen, säger en resenär som dagligen besöker stationen på väg till och från jobbet.

Trots det verkar de flesta vi talar med trivas – det är en lugn miljö där man känner sig trygg i väntan på tåget.