Abas mål är att bli Dataingenjör. Foto: Kovan Alshawish

Han har mål - men inga drömmar

Att få uppehållstillstånd i Sverige är inte lätt.
–Jag kunde inte sova på hela natten när jag fick beskedet av Migrationsverket. Men jag firade ensam, säger Abas som fått vänta i tre år på sitt beslut.
Ålder: 18 år gammal
Bor : Huddinge
Yrke : Student
Målet : Bli dataingenjör
Hobby: Jobba med händerna

Abas, en 18 årig kille, är på besök på Södertörns högskola. Vi möts i högskolans kafeteria. Han kan inte gömma glädjen över att få besöka högskolan. Med en energidryck i ena handen och uppehållstillståndet i den andra, börjar Abbas berätta sin historia.  

Innan Abas föddes hade kriget i Afghanistan redan börjat. Talibanerna drev redan ett guerillakrig mot alliansen och medborgarna som hjälpte alliansen. De började attackera alla platser och städer. Abas familj tillhör minoritetsgruppen som heter Azara, som bor i mitten av Afghanistan. De tillhör gruppen shiamuslimer.

–Vi kunde inte leva kvar i Afghanistan på grund av kriget och vi som shia var inte välkomna i Afghanistan, säger Abas.  

Abas familj hade små valmöjligheter. De var tvungna att smuggla sig själva över gränsen till Iran. Det var väldigt riskfullt eftersom de iranska soldaterna aldrig tvekar att skjuta folk även om de är barn. Gränsen är inte lätt att ta sig över, man måste gå en hel dag, över berg efter berg.

–Det var inte lätt för en familj att gå över denna gräns men vi hade inte fler möjligheter. Om vi hade stannat kvar skulle vi dö, så det var bättre att göra ett försök att nå ett bättre liv. Jag tror att min pappa tänkte på det sättet, säger Abas. 

 

Livet i Iran

I Iran var livet inte bättre än i Afghanistan, Abas familj bodde i en liten stad nära huvudstaden Tehran. Abas var tvungen att jobba för att hjälpa sin familj. Abas arbetade i en sybutik.

–Det var inte lätt att jobba på en sån affär men jag försökte att lära mig snabbt för att få mer pengar. Afghaner får inte bo i Iran och polisen tvekar inte att arrestera och tortera dem. Man vet aldrig hur länge de personerna får stanna i fängelset tills de kastas tillbaka över gränsen igen.

–Du måste lära känna någon som är makthavare, till exempel en chef, som kan ge dig papper, som man visar för polisen om de stoppar dig. Eller så ger man pengar till polisen.

 

På väg till Sverige

Abas familj har fem barn och de hade inte råd att betala till smugglarna så att hela familjen kunde få komma till Europa. Då bestämde familjen att skicka endast Abas, han var då bara 15 år gammal. Familjen betalade nästa 25 000 kronor till smugglarna.

–Det är  mycket pengar att betala. Min familj betalade allt som de hade.

Abas smugglade sig till Turkiet över gränsen med hjälp av smugglarna. Resan tog nästan två dagar.

–Vi gick över några berg, det tog över 24 timmar och vi fick inte ta en enda rast. Smugglarna samlade oss i ett djurhus i Turkiet tills bussarna kom, det tog 27 timmar tills vi var framme vid kusten.

 

På båten  

Abas missade sin båt, men det han var mest rädd för var att han inte kunde simma. Smugglarna skickade honom med en annan båt och det var den sista som skulle åka innan solen skulle gå upp.

–Vi var mellan 60 till 70 personer på båten, endast barn och kvinnor. Och när jag var på båten lovade jag mig själv att om jag klarade båtresan skulle jag lära mig att simma.

I Grekland fick Abas stanna i ett flyktingläger tills han fick sina papper färdiga. Från Grekland till Sverige tog det nästan en hel vecka, men egentligen var Sverige inte ett mål för Abas och hans kompisar.

–Jag visste inte var Sverige ligger nånstans, jag ville bara vara på en säker plats.

 

I Sverige 

Abas kom till Sverige i november 2015 med några kompisar som han träffat och lärt känna på vägen. Första stoppet var i Malmö. Där väntade de i några dagar innan Migrationsverket skickade honom till Härnösand. Abas bodde nästan två och ett halv år i ett boende för ensamkommande barn. Men han skulle vilja bo i Stockholm.

–Nu har jag bott i Huddinge i sex månader och jag trivs bra här.

Abas har nu fått beslut från Migrationsverket att han fått uppehållstillstånd i tre år. Men Abas trodde inte att han skulle få stanna kvar i Sverige. 

–Jag kunde inte sova när jag fått beslutet och firade ensam.

 

Nästa steg

Efter uppehållstillståndet blev Abas en annan person. Han ska fokusera på framtiden och sitt framtida yrke. När han var barn ville han att bli läkare och hjälpa fattiga personer, besöka de andra byarna nära sin hemby. Men fattigdomen sätter gränser.

–När jag började jobba var mitt hjärta vid skolbänken, men jag var tvungen att jobba, säger han.

När Abas kliver in på Södertörns högskola börja hans ögon att skina.

–Jag måste börja plugga, ett nytt liv och ett nytt mål för livet, säger han.

 

Läs också: