Huddinge Centrum. Foto: Kaisa Häggqvist

Förortens sanna sida

Jag hade en generellt dålig bild av förorterna när jag flyttade till Stockholm. De fördomar människor hade späddes på av medierna. Men av en slump hamnade jag där ute själv och fick se förorten från en annan sida.

Matilda sökte ett lån till en lägenhet. Hon blev beviljad tillräckligt mycket för att köpa en fin etta i en Stockholmsförort. Då fick det vara.

– Vem fan orkar åka nattbuss i en halvtimma för att komma hem efter jobbet? undrade hon, fast det egentligen var ett konstaterande, när hon satt på banken.

Jag bodde i Sätra de första månaderna i Stockholm. Jag hade alltid en pepparspray i handen på kvällarna. För det jag fått veta om förorten var att de som bodde här var knarkare och våldtäktsmän. De var outbildade och arbetslösa. Invandrare och Sverigedemokrater.

Efter en månad släppte jag min pepparspray och det här är vad jag lärde mig.

 

Här har du råd med en lägenhet

Kvadratmeterpriset här är 33 169 kronor billigare än i innerstan. I genomsnitt. Det betyder alltså att du kan köpa en dubbelt så stor lägenhet i Huddinge än på Norrmalm. Den har antagligen också en diskmaskin. Det är fler nybyggen här ute än i innerstan.

 

Här har du råd att köpa mat

Det är ute i förorten alla stora matvaruhus finns. Tänk ICA maxi, COOP konsum eller Willys. Du kommer att kunna veckohandla för en väldigt human kostnad. Innerstan har ICA nära. Priserna där är mycket högre. Mjölken kostar tre kronor mer. Det kommer att bli flera tusenlappar per år.

 

Här får du sitta på väg till arbetet

Kollektivtrafiken i innerstan är som värst mellan åtta och nio på morgonen. När ALLA i hela Stockholm ska på samma tåg. Lyckas du tränga dig på din tunnelbana (för nästa kommer inte förrän om två minuter och vem orkar vänta på det?) kommer du antagligen få stå upp, inträngd i ett hörn med någons armhåla i ansiktet. Det är på ren tur du kommer av på din hållplats. I förorten kanske bussarna bara går tre gånger i timmen och du kommer att behöva vänta sju minuter på den. Det gör inte så mycket när du kan dricka ditt kaffe i solen och får en sittplats hela vägen till arbetet.

 

Här blir inte lika många överfallna

Det här är viktigt. Media har lyckats måla upp förorterna som något farligt. Men vet ni var det är störst risk att råka ut för rån eller våldsbrott? På Norrmalm. I Stockholm City. Nära nattklubbarna som de flesta 18-åringar försöker komma in på. Där de dricker lite för många tequila för att sen ramla hem ensamma mitt i natten. Där är det störst risk att bli överfallen. Just sayin’.

 

Här somnar du till tystnad

Det är ju i och för sig en smaksak. I förorten är det mörkt och tyst. På riktigt. När du ligger i sängen kan du höra en bil starta någonstans i fjärran. Eller vattnet som åker genom elementet. Eller knäppningarna från lampan efter att du har släckt den.

I innerstan somnar du till sirener och någon som skriker utanför fönstret. Som i och för sig inger trygghet för vissa. Hör man sirener vet man att någon hjälper de som blir överfallna på Norrmalm.

 

Och alla de fördomar som finns är just det. Fördomar utan sanningar. De finns ungefär lika många invandrare i förorten som det finns i innerstan. De flesta är Moderater eller Socialdemokrater. Jag vet inte var alla Sverigedemokrater, som ska ta över Sverige, finns.

Och så länge man kan se runt det faktum att du kommer att få åka nattbussen i en halvtimma för att ta dig hem, så finns det så mycket här ute som är helt fantastiskt.