Personalen hjälper Feffe att raka håret. Foto: Elin Wahlgren

”Riagården räddade mitt liv”

Av Elin Wahlgren
Leif ”Feffe” Nordström är tacksam över Riagården och berättar med mycket humor och hjärta om sin situation. Hans vilja att bli sedd som människa och vilken sorts hjälp han hade behövt tidigare.
  • Drivs av hjälporganisationen Hela människan Huddinge-Salem-Botkyrka, HSB.
  • Har funnits i Tumba sedan 1981
  • Kyrkan är huvudman
  • Beroende av bidrag som mat, pengar, kläder. Största inkomstkälla är second hand butiken.
  • Hoppas sälja matlådor för 10-15 kronor snart.
  • Adress:Gröndalsvägen 20B, Tumba
  • Öppet: 8–10

Leif ”Feffe” Nordström, har gått till Riagården i 5 år, där har han fått hjälp att få ordning på sitt liv. Där har han vänner och en gemenskap med andra.

– När jag fick reda på att det här stället fanns så var jag här direkt morgonen efter. Det räddade mitt liv. Här får man känna sig som en människa igen, säger Feffe.

I början när han var hemlös gick han jämt med målarkläder. Han förklarar det med att folk såg honom som en vanlig människa.

– Det är inget konstigt med att gå runt med målarkläder på stan, då fick jag inga konstiga blickar från andra människor.

Kläder gör skillnad för hur man blir sedd av andra

Han använde målarkläderna som en försvarsmekanism att skydda sig bakom. Idag har han dem inte längre, utan dagen till ära får han prova ut en ny vårjacka på Riagården. Det är två av männen på gården som ska få en ny jacka, och personalen kommer med fyra jackor som de får välja mellan. 

– Kolla hur han spanar in dem, om jag inte är med nu så tar han den snyggaste ifrån mig, skämtar Feffe.

De två är goda vänner och skrattar och skämtar mycket med varandra. Till slut väljer Feffe den beiga med ett svart mönster på ryggen, han kollar noga att det finns tillräckligt med plats i innerfickan. Det är viktigt att plånboken får plats där.

– Annars vet jag inte var jag har alla grejer. När jag lägger saker i någon av de andra fickorna så blir jag så förvirrad, då hittar jag aldrig sakerna när jag behöver dem. Det är jag i ett nötskal.

Lång väntan och lite hjälp från myndigheterna

För att beskriva hur hans situation ser ut idag så skämtar han gärna till det och skrattet ligger nära.

– Just nu är jag “anställd” av Socialstyrelsen. Det är för övrigt bara de och Arbetsförmedlingen som känner mig som Leif Nordström, om du skriver något annat än Feffe så vet ingen vem jag är. Nu väntar jag på att få arbetsträna och har en remiss till jobbcentret, men det är en lång väntan.

Han bor nu inneboende, vilket han själv har fått ordna. Enligt Feffe får man ingen hjälp med boendet, de få boenden som finns går till barnfamiljer. Men han förstår det, många skulle behöva mer hjälp.

– Det jag skulle behövt när jag var “ny kund” i den här världen är någon som var som en spindel i nätet, någon man kan gå till och få svar på de frågor man har. I vilken ordning man ska ansöka om olika grejer. Det är en så stor psykisk press, väntan och allt tar så fruktansvärt lång tid. Det är bra att sådana här ställen som Ria finns, de är jätteviktiga.

Läs också: