Sushi Sho

Lyxjapan i Vasastan

Jag kan min sushi.
Från rullbandssushi i Tokyo och lyxsushi på Real Madrids hemarena Santiago Bernabeu, till myshängs-japanen på Chapel St i Melbourne. Jag har glufsat överbliven maki bakom kulisserna på Berns, och suttit och tryckt i mig nigiri och sashimi utan hejd på East och Ljunggren. Jag har även, med stor besvikelse, försökt mig på hålet i väggen-ställen med vinkande katter i guld.
Men Sushi Sho är mer än bara sushi.

Konceptet är enkelt: för 595 kronor serveras du ”ungefär” 15 små japanska rätter, med gästen i centrum. Du har en nära kontakt med kocken som står framför dig och berättar om maten som du blir serverad. För den som är sugen kan man välja till ett saké-paket: fyra glas saké i olika stilar. Det blir som en resa i saké-världen.

När vi kommer in på Sushi Sho är min första observation att det är väldigt litet. Restaurangen består i princip bara av en bar runt en liten yta där mat och dryck prepareras. Vi känner oss genast välkomna när den trevliga, hippa personalen leder oss till vår smala del av baren. Ätpinnarna i mörkt exklusivt trä vilar snyggt på det lilla svarta porslinsstället, hashiokin, och vi blir med ens presenterade för en av de kockar/servitörer som ska ta hand om oss. Likt många andra stjärnkrogar är antal personal i förhållande till antal gäster högt, närmare bestämt fyra sushikockar på 16 gäster.

Vi får förklarat för oss att de väljer vad för mat som serveras idag; det enda vi behöver göra är att säga om det är något vi inte tål, och sen luta oss tillbaka och bara låta det ske.
Första rätten vi blir serverade är en slow-cooked, svensk åttaarmad bläckfisk, med färsk wasabi, och rökt salt. Smakerna gifter sig perfekt; den möra bläckfiskarmen smakar något som i det närmaste påminner om julskinkan svensken frossar i sig om några veckor. Färsk wasabi var det ja. Den wasabin vi får på svenska sushiställen är varken äkta eller färsk, utan består av lite smakessens, senap eller pepparrot, och färgämne. Går inte ens att jämföra.

Därefter kommer en kavalkad av perfekt preparerade och unika japanska smårätter, med beskrivningar så avancerade att jag inte hänger med att skriva upp dem. In kommer den feta delen mellan filén och fenan på hälleflundran, marinerad och halstrad till perfektion, abalone (havsöron) med bubblig liten tång till, och sojagravad äggula med tonfisk, rå okra och puffat ris. Därefter går kockarna loss med nigiri – fisk/skaldjur på riskudde, gjord på allt från traditionell lax och pilgrimsmussla, till svensk sill (!) och makrill. Det mesta dessutom lokalt fiskat. Sillen var ett kul drag, men inte riktigt min smakfavorit. Den halstrade laxen på en riskudde marinerad i lagrad vinäger gjorde däremot att jag fick lust att hoppa av journalistprogrammet, flytta till Japan och bli lärling hos en japansk mästare i sushi.

15 små perfekta smakbomber för 595 kronor är ett kap, men ta ändå med stora plånboken. När sista rätten har kommit in, och man sitter där med ett fånigt leende på läpparna, får man nämligen möjligheten att köpa till en sista rätt. En nigiri på etiskt fiskad blåfenad tonfisk, marmorerad på ett sätt jag inte visst var möjligt för annat än köttet från en ko som fått massage hela livet, och penslad med en sojamarinad. Vi får en på gränsen till nördig genomgång om hur den blivit fiskad för att inte förstöra det fina köttet, samt en instruktion hur vi ska äta den för att alla smaker ska tas vara på. 200 kronor för två små bitar fisk på riskuddar, och det är värt varenda krona.

Bäst på menyn: allt, men sista nigirin stack ut mest

Sämst på menyn: sushi-sill är inte för alla.

Sushi Sho tilldelades i vintras som första sushirestaurang i Skandinavien en stjärna i den prestigefyllda Guide Michelin.