Dålig mångfald på Huddinge Jazzfestival. Foto: Kenth Wångklev.

Bristande mångfald på Huddinge Jazz & Blues

I slutet av maj äger Huddinge Jazz & Blues rum. De senaste åren har det debatterats kring mångfalden på svenska festivaler. Men i årets upplaga av jazzfestivalen syns endast vita musiker. Vad beror det på?

Huddinge Jazzförenings ordförande Fredrik Magnusson är mitt uppe i förberedelserna av årets festival och för drygt en vecka sedan släpptes programmet. Jazz och blues är musikstilar som utvecklades av afroamerikaner i början av 1900-talet. Men i årets program ser man nästan enbart vita musiker. Fredrik Magnusson säger att mångfalden inte varit med i planeringen av den årliga jazzfestivalen.

– Vi sympatiserar ju med de tankarna, men vi har egentligen aldrig diskuterat de här frågorna. Jazz skiljer inte på ras, säger han.

Festivalen arrangeras av Huddinge Jazzförening i samarbete med Huddinge kommun. Enligt Vibeke Bildt, ordförande för kultur- och fritidsnämnden i Huddinge kommun, har föreningen inget uppdrag från kommunens sida vad gäller mångfald. Fredrik Magnusson menar också att det finns ekonomiska begränsningar.

 

 Fredrik Magnusson ser glad ut , men tar frågan om mångfald på allvar.                       Foto: Ruben Labbé/2015




– Vi försöker boka musiker från andra länder, men det är inte alltid vi har möjlighet att göra detta. Vi kan ju inte välja från hela världen. Vi håller oss ofta till artister i Sverige. Många av våra artister har Stockholmstrakten som bas och där ser man att det inte är så många jazzmusiker som är från andra länder, säger han.

Artisten Simone Moreno är född i Brasilien och spelade på festivalen 2015. Även om hon hade en positiv upplevelse av festivalen menar hon att det i musikbranschen som helhet kan vara svårare för artister inom vissa musikstilar.

– Jag tycker att det finns vissa fördomar och en osäkerhet. Jag tycker det borde vara mer öppet och en större mångfald på alla plan, säger hon.

Fredrik Magnusson är väl medveten om jazzens och bluesens rötter men menar att det i slutändan är de musikaliska kunskaperna och inte hudfärgen som styr deras val av artister.

– För mig finns det inget mer jämställt än jazz. Det viktiga för oss är att musikerna kan lira. De spelar för att de älskar musiken, säger han.