Nytt i Flempans kulturskribent Olle Printz recenserar Jonny Soling på Tonsalen. Foto: Vilma Hedlund

Kulturredaktionen recenserar: Jonny Soling på Tonsalen

Av Olle Printz
Vårsolen sken utanför Tonsalen i Huddinge under fredagskvällen. Inne i salongen var det däremot Jonny Soling som sken. Traditionsbäraren och spelmannen från Orsa var på besök med sin fiol, och tonerna han spelade ekade av svensk historia.

Många besökare var på plats en stund innan konserten startade, men själva artisten behövde man inte vänta på. Jonny Soling strosade runt i entrésalen och pratade och skojade med gästerna som hade kommit, och jag märkte hur stämningen bubblade.

 

Den 73-årige spelmannen betraktas som en av de största spelmännen och traditionsbärarna inom svensk folkmusik. Han har släppt flera skivor, bland annat tillsammans med andra kända spelmän som Kalle Almlöf och Ole Hjorth.

 

Jonny Soling har länge varit lärare vid Malungs folkhögskola, och han medgav i början av konserten att det är svårt för honom att komma ihåg alla elever han haft under sin långa karriär. Men han nämnde att det fanns flera i publiken som varit hans gamla elever. Konserten i Tonsalen hade ungefär 50 besökare, och de flesta, inklusive jag, blev fängslade av Jonnys fiolspel.

 

Konserten delades upp i två delar med en paus emellan. Den första bestod av både skrönor och historier från Jonnys liv och musikstycken som han kopplade till skrönorna på något sätt. Han berättade bland annat om Ekor Anders, en man som bodde mitt ute i skogen i Evertsberg. Jonny hade hjälpt honom spela in en skiva hemma i hans stuga, där han knappt hade någon el.

 

Han avslutade historien om Ekor Anders med att spela ett musikstycke från hans hemby Evertsberg, det var så konserten var upplagd. En salig blandning av enligt Jonny själv både helt sanna och ibland inte lika sanna berättelser om folk i hans närvaro, och musikstycken som tar historierna flera nivåer uppåt.

 

Mellan de två delarna serverades det mat i teatern för den som ville, och Jonny var som alltid pratglad och samtalade med flera av gästerna. Den andra delen öppnade upp för dans, och Jonny anpassade musiken efter det.

 

Konserten var fin. Tonerna från fiolen, sättet han spelade på och historierna som berättades tar jag med mig i livet.