Karolinskas kurator ser poesi som terapi

Gemenskap, kärlek och poesi. Stockholm Open Poetry startades av Philip Almén, kurator på Karolinska i Huddinge. Klubben hade i onsdags ännu en välbesökt poesikväll på mysiga Restaurang Landet.

Det är svårt att missa det minst sagt kolossala Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. 1972 öppnade verksamheten för de första patienterna. Sjukhuset är fortfarande ett av Sveriges största. Här jobbar nästan 16 000 människor inom flera yrkesgrupper. Utifrån ser byggnaden ut som en dassig kvarleva från 70-talet, men inuti är framtiden ständigt närvarande. I en nyrenoverad del av sjukhuset ligger avdelningen för psykiatri. Här jobbar Philip Almén, 26, som kurator.

– Jag hade faktiskt inte tagit jobbet om jag inte visste att renoveringen skulle bli av. Det måste vara ljust och fräscht, det blir bättre för patienterna och alla andra, säger han.

Philip började jobba på Karolinska i somras och trivs väldigt bra. Han berättar att han gillar att jobba med människor. Kuratortjänsten kändes som hans kall, han vill göra något som kan ge ringar på vattnet. Han har tidigare arbetat på bland annat Barn- och ungdomspsykiatrin som skötare, och på intensivvårdsavdelningen. Philips arbete innebär många samtal och mycket intryck.

– Det tog lång tid innan man lärde sig att släppa allt man får höra. Att ha en tydlig linje mellan jobb och fritid är viktigt, menar Philip.

Kurator by day, poet by night

Vid sidan av arbetet finns det något som ligger Philip nära hjärtat. Poesin. Han berättar att han, under ett konfirmationsläger, lärde känna en flicka som, med sina texter, inspirerade Philip att själv börja skriva. I gymnasiet skrev han en egen bok som projektarbete och belönades med högsta betyg. Intresset har med åren eskalerat och i februari startade Philip en poesiklubb.

– Kultursfären i Stockholm är väldigt levande. Men det finns många grejer som startas upp och sedan läggs ned direkt. Jag ville ha något kontinuerligt och till slut så tog jag tag i saken själv, berättar han.

Stockholm Open Poetry, som klubben heter, är ett poesisällskap för alla. Det är en återkommande klubb där man kan framföra sina texter eller dikter. Från Philips första idé om klubben, till den första kvällen, tog det bara två veckor. Uppstarten blev en succé. Över hundra personer stod i kö när dörrarna öppnades.

– Poesi är inte lika coolt längre. Det har en begränsad målgrupp. Men första kvällen kom det 140 personer och jag förstod ingenting, det var väldigt kul, säger Philip.

Tanken är att Stockholm Open Poetry ska vara mer än en scen där människor läser dikter. Det ska handla mer om gemenskap, om kärlek. De arrangerar poesikvällar en gång i månaden där alla är välkomna. Philip har lyckats knyta ett samarbete med Restaurang Landet i Telefonplan. Han berättar att de förstod hans vision direkt och att de har den rätta känslan han vill åt. Poesi är sårbart för många och tjänar på att vara intimt, menar han.

– Det ska vara familjärt, vi vill ha vardagsrumskänsla med jazz och levande ljus, säger han.

Philip tror att poesi kan vara terapeutiskt för många. Han talar om att ha ”hjärtat på armen”. Att dela med sig av sina känslor och vad man har varit med om. Som kurator på Karolinska är samtalen många, likaså på poesikvällarna. Det kan vara jobbigt att öppna upp sig. Men ju mer man ger desto mer får man tillbaka, avslutar han.