”Här får man en chans att hitta sig själv”

Av Hanna Holmqvist
Efter flytten från Årstas industriområde i augusti har konstskolan Idun Lovén gjort sig hemmastadda. Här arbetar yrkesverksamma konstnärer som lärare och unga kreatörer drömmer om framtiden. Ambitionerna är höga men pekpinnarna få.

Runt ett bord sitter ett gäng studenter och fikar, i en vrå står några och skulpterar i gips. På nedervåningen finns en stor målarsal med stora fönster och mycket ljusinsläpp. Stafflier står uppställda kring en liten scen i salen som används vid modellstudier.

– Några av modellerna är samma som när jag gick på skolan berättar rektor på skolan, Kico Wigren. Det är ett hårt jobb att stå blixtilla och naken i långa stunder.

En dörr i målarsalen leder in i ett källarutrymme. Där sitter en student och arbetar bakom en genomskinlig vägg i neongul plast. 

– Härinne kan man svetsa till exempel. Den här veckan är temat ”guld och betong”. Eleverna får skapa fritt men temat är till för att ha något att förhålla sig till. Idun Lovéns motto är ”behandla friheten” och det är också den största utmaningen för eleverna.


Kico förklarar att vad som kan låta som en drömtillvaro att jobba fritt med sin konst och få välja själv vart man är på dagarna har sina baksidor.

– Det är jättesvårt att förverkliga sina idéer och hitta sin grej. Vi har två utbildningar på Idun, en för skulptur och en för måleri men andra inslag som video - och ljudkonst ska också få plats. Det är jätteviktigt!

Ofärdigt verk av Karin Askling (Foto: Hanna Holmqvist)

Studenten Karin Askling jobbar på en jättestor barbie i papier mache.

– Jag ska måla kroppsdelarna i rosa hudton, förklarar hon. Sen ska jag försöka sätta ihop dem på något sätt men jag vet inte hur än.

Det är Karins första termin på skolan och hon trivs med gemenskapen. Hennes mål är att kunna försörja sig på konsten i framtiden och vill söka vidare till andra konstskolor.

Studenten Karin Askerling. (Foto: Hanna Holmqvist)


– Jag skulle vilja komma in på ”Mejan”, Kungliga Konsthögskolan, i Stockholm. Det verkar vara en bra skola med bra verkstäder att arbeta i.

Vad inspirerar dig?

– Kroppar … förvrängda kroppar! Men också liv, död, sex och ångest. Det är teman som är svåra att undvika. En konstnär som jag verkligen gillar är Nathalie Djurberg som gör stop motion-film.

Jag använder honung, gum arabic som är ett pulver från akaciaträd, oxgalla och glycerin.

I ett ombyggt gym har alla elever ett personligt skrivbord. Några är prydliga medan andra bordshörnor är lika kreativa som konstverken med eget stolstyg, krukväxter och prydnadssaker. Där sitter studenten Nina Alzuh och målar. Hon går första terminen och sökte till Idun Lovén direkt efter gymnasiet.

Studenten Nina Alzuh vid sitt arbetsbord. (Foto: Hanna Holmqvist)
 

– Jag var inte alls beredd på att komma in och blev så glad, säger hon.

Just nu håller hon på med en samling målningar på veckans tema ”guld och brons”. Nina berättar att naturen inspirerar henne och att hon gör egna, miljövänliga akvarellfärger till sina alster.

– Jag använder honung, gum arabic som är ett pulver från akaciaträd, oxgalla och glycerin.
 

Vad är det bästa med utbildningen?

– Friheten! Man kan komma och gå som man vill. Jag kommer hit runt nio, kokar kaffe och sätter igång. Men att jobba utifrån ett tema är bra för att inte tappa bort sig. På måndagar har vi morgonmöten där lärarna följer upp vad vi håller på med. Vi studenter pratar mycket och lär av varandra. Vi har också inspirationsföreläsningar en till två gånger i veckan där konstnärer bjuds in för att prata om sin process. Här får man en chans att hitta sig själv!

Finns det några tabun eller förbud?

– Inte direkt. Det är en öppen stämning och ingen är rädd för att ge kritik. För ett tag sen var det en konstnär här och föreläste som målar med sitt eget mensblod. Det var helt okej med alla.


Slutligen, vad har du för konstdrömmar Nina?

– Åh, jag skulle vilja jobba med design ett nyskapande sätt. Det skulle vara intressant att göra möbler med miljötänk till exempel.