Foto: Jennifer Iversen

En temadag värd att fira

Av Hanna Hettman
Föreställ dig en värld där du blivit fängslad för något du skrivit. Där dina ord ligger till grund för förföljelse och hot. Den 15 november tillägnas det fria ordet – som trots allt inte är särskilt fritt.

Det finns alltid någonting att fira. I alla fall om man ser till Sveriges alla temadagar. Numera har varje dag ett tema eller är en inofficiell högtid. Det finns också dagar som är mer värda än andra att fira. Att ägna en heldag åt att hylla en bulle rimmar väl med svensk fikakultur, men är urlöjligt i jämförelse med dagens tema. Yttrandefrihet kontra konsumtionshets och sockersug. 

 

Den 15 november är fängslade författares dag. Det är en dag tillägnad hotade författare, journalister och bloggare. En dag tillägnad kampen om det fria ordet. Fängslade författares dag uppmärksammar människor som farit illa till följd av sina litterära verk, till följd av yttrandefriheten –  en mänsklig rättighet som tyvärr inte går att ta för given. Som uppvuxen i Sverige är det lätt att ta fri åsiktsbildning som självklar. Men det är naivt och ungefär lika charmigt som att ägna en heldag åt ett bakverk. 

 

Det är skrämmande att blicka tillbaka och minnas att jag under min uppväxt firat betydelselösa temadagar utan att inse att det finns datum som sträcker sig längre än den svenska fikakulturen. Vi lär oss tidigt betydelsen av internationella kvinnodagen, alla hjärtans dag, mor-, och fars dag men sällan om djurförsökens dag, för att inte tala om internationella dagen till minne av slaveriets offer eller världsmiljödagen. Jag hade ingen aning om att de senare ens existerade. Notera gärna att jag inte menar att (de första) dagarna ska strykas från kalendern, problemet ligger i hur de värderas och uppmärksammas. 

 

Fängslade författares dag är en tankeställare av främst två skäl. Det första grundas på hur bra ställt vi faktiskt har det i Sverige. Vi ligger på plats tre av 180 när det gäller pressfrihet enligt Reportrar utan gränser. Vi lever i en demokrati och vi backas av att yttrandefriheten är inskriven i grundlagen. Att komma till tals är därför inte ett problem för oss.

Det andra skälet stavas lyckligt ovetandes och betyder helt enkelt att vi är inte medvetna om betydelsen av den 15 november eftersom vi inte är påverkade av det.  

 

Kanske är det dags att vi tar penna och papper för att hjälpa de som orättmätigt tystats. Kanske är det dags att kavla upp ärmarna och belysa samhällsengagemang istället för att hylla olika varianter av semlor? Kanske är det dags att gå igenom temakalendern och leta efter saker som behöver en hjälpande hand, inte efter saker som sätter smak på vardagen.