En deltagare målar i församlingssalen. Foto: Sigrid Nenander

En kväll för att måla och mötas

Varje onsdag anordnar diakonen Hannu Lounela och konstterapeuten Pers Karin Skogar skapakvällar i Flemingsbergs kyrka. Hit kommer människor i olika livsskeden för att måla och mötas i samtal om det stora och det lilla.

Skapakvällarna har anordnats i Flemingsbergs kyrka sedan i våras. Pers Karin Skogar är konstterapeut och projektanställd fram till årsskiftet. Hon hjälper församlingen att komma igång med den nya verksamheten. Initiativet började i Eskilstuna, och skapakvällar har anordnats i församlingar runt om i landet i över tio år.

–Här släpper vi all prestige och prestation och undviker värderingar, säger Hannu Lounela. I livet finns det få platser där man får vara fri från sådant. Vare sig det är i skolan, på jobbet eller med familj och vänner så har vi en tendens att ständigt värdera och bedöma oss själva och andra.

Psykologi möter konst

Grundfilosofin, som inspirerat till dessa kreativa kvällar, kommer ifrån i något som heter expressive arts, en terapeutisk inriktning där psykologi möter olika konstformer. Under skapakvällarna målar deltagarna tavlor, lyssnar på musik och möts i de samtal som skapandet inspirerar till. Det är en öppen verksamhet, dit vem som helst får komma och där alla får delta. Här finns det inte några rätt eller fel.

Pers Karin Skogar och Hannu Lounela har olika tankar om bildens innehåll. Foto: Sigrid Nenander
 

–Jag minns en teckningslärare som sa ”nej, men sådär kan man ju inte göra”. Jo det kan man väl visst sa jag, jag har ju precis gjort det, säger Pers Karin.

Metoden har tidigare använts i utbildningar för socionomer samt inom ledarskap och handledning. Grundläggande är tanken om att bilder är kommunikativa verktyg som tillåter människor att enkelt knyta an till och kommunicera med varandra. Enligt Pers Karin berättar en bild du målar någonting om dig själv. Du kan också känna igen dig själv i andras bilder.

–Här handlar det också om att våga leka, våga uttrycka sig och släppa kraven, säger Pers Karin.

En landningsbana i livet

Denna kväll är det nio personer som deltar. Varje vecka inleds kvällen med musik. Idag har en av deltagarna valt ett klassiskt stycke av Franz Schubert. Snart ska det börja målas. Nere i församlingssalen finns stafflier och massor av olika färger, svampar och penslar att välja mellan. Alla deltagare målar varsin bild innan de sätter sig i köket och fikar. Under fikat kommer både lättsamma och allvarligare ämnen upp. Runt bordet med tekoppar, ostmackor och färgkladdiga fingrar är allting tillåtet och ingenting konstigt. Här finns en värme och öppenhet som är smittsam.

För Åsa betyder skapakvällen mycket. Hon är inte här varje onsdag, men hon betonar att det finns ett behov av den här typen av verksamhet.

I Flemingsbergskyrkans församlingssal finns många olika material att välja på. Foto: Sigrid Nenander
 

–Det blir en landningsbana i livet. Ett forum där jag får vara den jag är. Jag blir lyssnad på och jag får lyssna till andra. Vi är alla olika och har olika upplevelser, och ingenting är mer rätt än något annat.

Välkommen oavsett trosuppfattning

Efter fikat diskuteras bilderna i grupper om tre. Här är regeln att man alltid talar utifrån sig själv, och inte någon annan. Vad ser du utifrån vad jag har målat?

–Här säger vi inte “oj vad svart din bild var. Är du deprimerad?”. Om jag säger något om en annan bild så utgår det ifrån mig. Till exempel “jag tänkte på sommaren när jag såg din bild”, säger Pers Karin.

Trots att skapakvällarna drivs av församlingen är det ingen religiös verksamhet. Hit är man välkommen oavsett trosuppfattning.

–Vi vill att man ska känna att man kan komma till kyrkan och tänka: ja, här kan jag få vara. Sen om det väcker frågor om tro eller inte är upp till var och en, säger Pers Karin.

 

Åsa heter egentligen något annat.