Tekniken har gjort oss inneslutna i våra egna medierade rum. Foto: Sara Tingström

Krönika:

"Kulturens förmåga att hålla oss sällskap gör oss ensamma"

I hemmets trygga vrå sitter jag framför teven och ser slentrianmässigt på en av mina favoritserier. Det plingar konstant till i mobilen. Någon har svarat på min tweet, delat en artikel, skickat ett videoklipp. Konstant interagerar jag med mina vänner och bekanta via olika plattformar. På Netflix följer jag slaviskt de serier jag gillar, på Spotify streamar jag musik och via Youtube kan jag se en konsert som jag inte bemödat mig att gå på. Den musik jag lyssnar på i min mobil kan beröra mig, jag kan känna empati, glädje och förakt för de fiktiva karaktärerna på tv-skärmen.

Vi är ensamma med varandra. Vi delar upplevelser, bilder och texter med människor som befinner sig någon helt annanstans. 

Den digitala tekniken har gjort att var och en av oss är inneslutna i våra egna medierade rum, oavsett om vi befinner oss ute på stan, på tunnelbanan eller i hemmet. Vi kan ta del av kultur utan att ens lämna hemmet. Samtidigt som det digitala utvidgar gränserna för hur vi socialiserar och vår känsla att vara i kontakt med andra, gör den oss på ett sätt mer ensamma. Anja Hirdman, professor vid Stockholms universitet skrev i DN debatt att vi är ensamma med varandra. Att vi delar upplevelser, bilder och texter med människor som befinner sig någon helt annanstans. 


Ensamhet kan upplevas som läskigt och väcka en känsla av övergivenhet. Forskning har visat att ensamhet i värsta fall kan leda till kronisk ångest. I motsats till ensamhet står samvaron. När man upplever saker tillsammans bubblar konversationer upp, känslor väcks och man blir på ett eller annat sätt berörd av det man upplever ihop.
 

Jag älskar att följa en spännande serie eller se en gripande film i soffan. Även om jag delar upplevelsen med andra i sociala medier är det en form av självvald ensamhet. Men kultur kan också bidra till att skapa gemensamhet offline. Kultur kan skapa sammanhang och motverka ensamhet. Självklart är det ytterst individuellt vad man intresserar sig för, därför måste det finnas ett brett utbud, kulturen måste tilltala flera.  


I Huddinge finns spelföreningen Smash som ordnar spelträffar för alla. Ett fint initiativ av SBF seniorerna i Huddinge för äldre personer är Måndagsdansen. Där kan äldre personer dansa pardans – underbart om du frågar mig! Trots dessa fina initiativ och viljan till att bidra till ett rikare kulturliv så är Huddinge den kommun som lägger lägst andel av kommunens budget på kultur (ca 1,3 procent), i hela länet. 


Måndagsdansen ger inte bara konditionen och styrkan en skjuts. Det är också ett tillfälle att möta andra människor, dansa bort ensamheten, om så bara för en stund. Ger man människor, unga som gamla, möjlighet att delta i kulturella sammanhang kan man motverka ensamheten.


I Hirdmans bok "I känslofyllda rum" beskrivs hur teknologin har expanderat kulturens förmåga att hålla oss sällskap, väcka känslor och engagera oss. Samtidigt som känslan av ensamhet kanske aldrig varit lika närvarande.

Jag tror att kulturens förmåga, om den upplevs offline, kan bidra till att vi känner större samvaro med varandra.

Läs också: