Den stora samlingen av vykort visas upp av Leif Bergman. Foto: Klara Lundmark

Huddinge frimärksklubb har samlare i alla åldrar

Av Klara Lundmark
Platsen är Tomtbergaskolans matsal. Klockan är halv sju på tisdagskvällen. Runt borden sitter människor och tittar i diverse album och papplådor. Ikväll har frimärkesklubben möte.
Vad: Möten för människor som samlar på frimärken, vykort och posthistoria. Var: Tomtbergaskolans matsal i Huddinge.
När: På tisdagar, juniorerna träffas 17.30 och seniorerna brukar komma 18.30.
Kostnad: Medlemskostnaden för junior är 70 kr och för seniorer 100 kr

Vid ett av borden sitter Stella Pedersson som är elva år gammal. Hon sorterar frimärken från olika afrikanska länder. Hon tittar på frimärkena för att sedan placera dem på rätt ställe i sitt gröna album. Dom är sorterade efter länder. Stella Pedersson fick intresset för frimärken från sin pappa, hon har besökt klubben i drygt ett år. På bordet ligger diplom som Stella Pedersson nyligen vunnit på utställningen Skarung i Skara för ungdomar.

– Man lär sig saker av frimärken, man blir jättebra på geografi, säger Stella Pedersson.


Stella Pedersson visar sin frimärkssamling. Foto: Klara Lundmark

"Halkade in på frimärken"

Nästa punkt i schemat är ett föredrag om hur man ställer ut frimärken av Bertil Eriksson. Han sitter i styrelsen för Sveriges frimärksungdom. När Bertil Erikssons föreläsning och frågorna tagit slut, är det någon som går fram till fikabordet och tar en bit rulltårta. En man ställer sig framför gruppen med en klubba i handen. Det är dags för auktion av olika frimärken och vykort.

– Frimärken med tema Norden, utropspris tio kronor, säger mannen. Han slår klubban i bordet framför sig varje gång det inte går att trissa upp priset mer.

Auktionen är över. En kvinna som heter Maud Sjöqvist sitter vid ett av borden i matsalen. Hon är sjuttioett år gammal och har samlat på frimärken sedan mitten av nittiotalet. Hon berättar att det är mest frimärken med folkdräktstema i hennes samling. Maud Sjöqvist började med folkdans redan på 60-talet. Hon dansar inte idag men är presentatör av folkdans på Skansen. Frimärksklubben hittade hon genom sin son.

– Jag skjutsade hit min son och så följde jag med in. Det var så jag halkade in på frimärken, säger Maud Sjöqvist.

Vykort med Alice Tegnér

Utanför fönstret har det börjat skymma och en del medlemmar börjar gå hem. Leif Bergman är en av dem som är kvar. Han samlar mest på posthistoria. Leif Bergman berättar att posthistoria är försändelser, skickade vykort och stämplar. Han berättar att samlandet kommer från historieintresset. Leif Bergman har hittat censurstämplar från andra världskriget. Han berättar att stämpeln betyder att någon på postverket läst det och godkänt innehållet.

– Jag vet inte om du vet det men Astrid Lindgren jobbade på postverket och godkände sådana brev.

Leif Bergman säger att han även har hittat vykort skickade från en Nobels fredspristagare och en älskad författare.

– Jag har lyckats hittat vykort skickade från Alice Tegnér, säger Leif Bergman.

Nu ska även Leif Bergman dra sig hemåt. Den grupp människor som fortfarande är kvar börjar röra sig mot utgången. Innan vi skiljs åt vill Leif Bergman slå hål på en myt han tycker är vanligt förekommande om frimärkssamlare.

– Många tror att frimärkssamlare samlar för att få en komplett samling. Men det är inte sant för då skulle man ju inte längre vara en samlare, säger Leif Bergman.