– Vi får se hur länge jag coachar, säger Ulf Rådbjer. Foto: Privat, Pixabay

Legenden som blev tränare i IFK Tumba

Av Moa Oja Lindblad
Sveriges mest prisade hockeydomare Ulf Rådbjer berättar om sina år som hockeyspelare och domare. Han har också varit domare för Gladiatorerna. Nu har han lagt domarpipan på hyllan och är numera tränare för IFK Tumba.

Vad är ditt roligaste minne från hockeyn?

– Det roligaste minne jag har från ishockeyn som spelare är när jag fick vara med och vinna SM-guld med AIK -82, avancerade till elitserien med Hammarby -84 och samma med Västerås -88. Som domare är det så många roliga minnen, inte minst att jag blev utnämnd till Sveriges bästa domare sju år i rad. Utmärkelsen kallas för Guldpipan, jag är ensam i Sverige om att få Guldpipan sju år i rad. Det kändes väldigt fint att få den utmärkelsen då det är spelare som röstar. Sen har det förstås varit hedrande att döma fyra olika VM-finaler. Ett annat roligt minne är att jag var med och dömde de Olympiska spelen i Salt Lake City -02 när alla NHL-spelare var med. Egentligen var det bara NHL-domare som fick vara med, men jag fick ändå vara med och döma. Det var väldigt stort för mig.


Hur har det gått för IFK Tumba?

– Det går lite upp och ner, men förra året var vi verkligen på gång. Vi var med i kvalserien i division 1 när de stängde ner på grund av corona. Vi blev väldigt besvikna över att de pausade hockeyn just då vi hade en stor chans att komma upp till division 1. Nu ligger vi i mitten av division 2. Vi får se vad som händer när coronan försvinner.


Vad är ditt mål som coach i IFK Tumbas A-lag?

– Att ta steget att kunna coacha upp dem i division 1, och att därefter bli ett etablerat division 1 lag. Vi får se hur länge jag coachar.


Kan du berätta lite kort om din tid som domare i Gladiatorerna?

– De hade haft en domare som de inte riktigt var nöjda med så då ringde Gladiatorerna till det Svenska ishockeyförbundet. Jag hade slutat döma hockey 2013 och Svenska ishockeyförbundet tipsade då Gladiatorerna om mig. Jag tackade ja direkt när de ringde upp mig, först efteråt började jag fundera på vad det skulle innebära. Jag ringde därefter till min dåvarande chef på det Svenska ishockeyförbundet, han tyckte att det verkade jättekul och sa att jag skulle hoppa på. När jag väl hade börjat så tyckte jag verkligen att det som min dåvarande chef sa stämde. Även om det var kul så var det också på fullt allvar då de tävlade på riktigt och ingenting var uppgjort på förhand. Om jag till exempel dömde fel så blev det protester.


Hur skulle du jämföra att döma i Gladiatorerna respektive hockey?

– Likheterna är väl att man måste ta ett beslut ganska direkt. Det är en snabb sport, det handlar om några sekunders hårt arbete. Man ska göra en bedömning om vem som gör rätt och vem som gör fel. Ibland kan det leda till tuffa beslut, till exempel kan någon vara på väg att vinna men gör då ett regelbrott som gör att man är tvungen till att döma bort det. Det fanns liksom ingen tid till att tänka. Om jag ska titta på skillnaderna är det att hockeyn är en lagsport medan Gladiatorerna är en enmanssport. Gladiatorerna hade en väldigt stark tävlingsinstinkt, det märktes redan på uppvärmningen och ifall de förlorade blev de väldigt förbannade. Samtidigt så var det med glimten i ögat och jag tycker överlag att det var en väldigt rolig tid.