Jag har slutat tycka att jag är ful

Av Magdalena Strömberg
Att vara eller att inte vara ful är helt ointressant, att vara smal, tjock eller mittemellan likaså. Men att känna sig fin som människa, som individ- det är det som är viktigt. Det är vad självkänslan bör baseras på.

Jag tycker inte att jag är ful.

Inte ens lite.

Men jag tyckte länge att jag var det. Det var under samma tid som jag räknade valkar på min mage och kände att de på något sätt påverkade vem jag var som person. Mitt 13-åriga jag tänkte sällan på annat. Jag var omringad av vänner som pratade om hur tjocka de var, hur de behövde sluta äta godis och som beklagade sig över sitt utseende. Det räckte inte med att vi som tjejer i tonåren oroade oss om första mensen, kärleken eller att vi hade 100 olika känslor om dagen. Inte när vi var omringade av kroppshat.

När vi växer upp runt människor som konstant kritiserar sina kroppar och sitt utseende, hur ska vi då växa upp och se på oss själva annorlunda? Hur ska vi se oss i spegeln med någon grad av gillande? När våra föräldrar nyper sig i magen och suckar, går på diet om vartannat och pratar om hur mycket finare de var när de var unga. När alla tidningar tipsar om snabbaste sätt för viktnedgång och endast visar modeller med en kroppstyp- hur undviker vi att göra detsamma? 

Det måste börja med att vi vuxna människor slutar kritisera oss själva. Det räcker inte med att vi låtsas tycka om våra kroppar när vi är framför barn och tonåringar, vi måste genuint tro på det. Det spelade ingen roll för mig hur många gånger jag hörde hur söt och fin jag var när jag var omgiven av en värld där man aldrig var nöjd. Om tjejen som var flera kilo lättare än mig inte var nöjd, hur kunde jag då någonsin tycka att mitt utseende var acceptabelt?

Så hur gör vi för att ge nästa generation en bättre chans till självkänsla? Hur får vi dem att inse att utseendet alltid är sekundärt till hur vi är som individer? Att vi kan känna oss nöjda och fina oavsett utseende?

Här är tre saker du kan göra idag:

Våga skratta åt dig själv.
Skratta åt fula bilder. Skratta och kom ihåg att folk runt omkring dig vet hur du ser ut i verkligheten. Visa de runt omkring dig att några fångade stillbilder inte beskriver dig eller ditt utseende som helhet.

Hylla din kropp.
Sluta aldrig förundras över din kropp. Oavsett sjukdomar eller ojämnheter, hylla den kropp du har! Jag behöver väl inte ens gå in på de mirakulösa kvinnorna som grott varelser i magen och sedan tryckt livs levande barn ur sina kroppar?! 

Sluta värdera dig själv eller någon annan utifrån ditt/deras utseende.
Din fysiska kropp reflekterar inte på något sätt vem du är. Den påverkar inte din godhet, omtänksamhet, individualitet eller styrkor.

Att vara eller att inte vara ful är helt ointressant, att vara smal, tjock eller mittemellan likaså. Men att känna sig fin som människa, som individ- det är det som är viktigt. Det är vad självkänslan bör baseras på.

Jag hoppas att mitt utseende är det som är minst intressant med mig och jag hoppas att det alltid förblir så. Jag har så mycket mer att erbjuda min omgivning, så mycket mer att dela med mig av. Min person har så många fler styrkor och svagheter som gör att jag blir intressant. Storleken på min näsa eller rumpa har där ingen påverkan.