Ett industriområde där rökmoln letar sig upp mot himmelen. I förgrunden syns massvis med elledningar.

Krönikören att det finns kortsiktiga lösningar för att rädda miljön. Foto: Pixabay

Omedelbara lösningar på omöjliga problem

Inga kortsiktiga lösningar på långsiktiga problem brukar det ju heta. Man ska tänka framåt, tänka långt. Det är viktigt att förstå vilken påverkan besluten idag har om ett år, två år, femton år, hundra år. Åt helvete med det tankesättet. Om det någonsin funnits en tid för kortsiktiga lösningar så är det nu.

Världshavens korallrev går en säker död till mötes, den blivande amerikanske presidenten förnekar global uppvärmning och den ene efter den andre miljöprofeten spår säker död för mänskligheten. Senast ut bland de stora genomslagen inom den ack så populära genren ”filmer om miljömedvetenhet” är Leonardo DiCaprio med Before the Flood, en tankeväckande dokumentär om vårt jordklots pågående undergång. Men ja, så köper man ju ändå dem där popcornen med palmolja nästa gång man är på Hemköp. Palmolja som i filmen målades ut som en demon utsänd av Satan, ämnad att rituellt framkalla mänsklighetens kvävning under lager efter lager av koldioxid.

Nej, deadline för långsiktiga lösningar på långsiktiga problem passerades för länge sedan. Nu är det dags att se över vad vi kan genomföra omedelbart.  Det krävs lagstiftning, det krävs tvång och det krävs bestraffning, för vi är bevisligen för dumma som art för att agera oavsett hur många varningsflaggor som vevas framför ansiktet på oss.

Hur lång tid ska det ta innan vi exempelvis dödar myten om kärnkraftens hemskhet? Kärnkraftverken producerar bland den renaste energi vi kan utnyttja, dess enda påverkan på miljön är det utbrända avfall de lämnar efter sig. Men, se på fan. Det har ingenting att göra med nivån av koldioxid i luften, det som säkerligen kommer att döda oss inom en kort tid. Uranet kommer ta slut, men vi är döda långt innan dess om vi inte agerar. Bygg fler, bygg större och för guds skull aktivera de kärnreaktorer vi har men inte utnyttjar! Byta till klimatsmarta, kramgoa solceller kan vi göra senare.

Därefter kan vi fokusera på de tusen småsaker som behöver göras. Förbjuda palmoljan, snabba på bytet till hybrid- och elbilar och så vidare. Allt det där som man känner att ”ja men alla andra kör ju också bensinbil”. Vi är en ras som satt oss själva i passivitet i väntan på att grannen ska ta det första steget, men det måste till förändring. Och den förändringen måste komma från toppen, eller så lär den aldrig ske.

Sådär, det var mitt bidrag till miljöfrågan. Nu ska jag ta min bensindrivna miljötjuv till bil hem genom ett avgasbrunt snöslask för att sätta i mig i min energislösande lägenhet och äta demonpopcorn.