Krönikören står i en korridor iklädd vid skjorta och tittar in i kameran.

Krönikören anser att man ska sträva efter att vara sitt bästa jag. Foto: Media Dakik

Utseendet har betydelse – men det är inte allt

Magdalena Strömberg skrev i Nytt i Flempan 22 november om utseendefixering och kroppsideal. Det är en inspirerande text om att det fysiska utseendet saknar betydelse och inte på något sätt påverkar vem man är som person. Om det ändå vore så enkelt!

Ditt utseende är en del av vem du är. Det påverkar hur andra människor uppfattar dig och hur du ser på dig själv. Den goda nyheten är att detta faktum inte nödvändigtvis måste döma dig till ett helt liv av självförakt.

Det första steget till en bra självkänsla är att acceptera att utseendet är en del av vem du är. Nästa steg är att inse att hur du förhåller dig till ditt utseende är avgörande för vem du är som person och hur andra människor uppfattar dig. Självkänsla handlar, som begreppet antyder, om att känna sig själv; att se både styrkor och svagheter. Den som inte kan se några brister hos sig själv eller som inte har någon uppfattning om sitt utseende har inte bra självkänsla.

Utseende och personlighet samspelar

Att försöka få människor att helt ignorera ditt utseende är varken realistiskt eller konstruktivt. Människor du möter kommer alltid att till viss del bedöma dig utifrån ditt utseende. Hur stor roll utseendet kommer att spela beror mycket på din egen attityd. Utseende har alltid varit viktigt för människor. Först och främst är det avgörande för igenkänning. Vi behöver ett ansikte att knyta personligheten till. När vi ser ett bekant ansikte påminns vi genast av alla de egenskaper vi lärt oss att förknippa med personen som bär det. Ansiktet gör det möjligt att relatera till människor emotionellt. Vem har någonsin känt en personlig koppling till ”Siri” eller Fröken Ur?

Får inte de här orden en annan ton när du ser vem som skriver dem, när du kan se mig i ögonen? Du kanske tänker ”Så klokt resonerat!” eller ”Vilken arrogant jävel!” när du ser min blick. Men precis som ett ansikte kan ge liv åt ord på en skärm kan personligheten färga utseendet. Blir jag inte lite snyggare när du gillar vad jag skriver?

Den bästa du

Hur skulle orden låta om jag såg annorlunda ut? Jag har varit överviktig. För snart fyra år sedan bestämde jag mig för att ändra på det. Med hjälp av diet och träning gjorde jag mig av med tolv kilo och 20 centimeter runt midjan. Jag längtar inte tillbaka. Förändringen hjälpte mig att se mig själv på ett nytt sätt. Och när jag skakat av mig extrakilona och såg på mig själv med stolthet och självförtroende såg också andra människor på mig annorlunda. Människor som tidigare inte sett mig alls lade nu märke till mig. Jag ser många fler leenden nu än för fyra år sedan. Men det betyder inte att jag är nöjd. Jag kan fortfarande förbättra detaljer av mitt utseende, precis som jag kan bli en bättre skribent eller en bättre vän och medmänniska. Vi bör alla sträva efter att vara den bästa möjliga versionen av oss själva.

Jag tycker om min spegelbild

 I spegeln ser jag en gammal vän. Jag ser någon som förstår mig och som får mig att skratta. Men jag ser inte perfektion –och det är okej. Jag gillar vad jag ser men det kan bli bättre. Om jag inte gillade min spegelbild skulle jag väl inte bry mig alls? Man slipar diamanter, inte gråstenar. Jag strävar efter att förbättra, men min värld rasar inte samman om jag inte lyckas direkt. Strävan måste drivas av en lust att förbättra, inte en desperation att undkomma ett hatat utseende. Jag tycker inte att jag är ful. Men jag har inte slutat gå till gymmet.

Jag hoppas att jag fortsätter slipa kanterna så att jag glittrar ännu mer, och att mitt utseende färgas av de vackraste sidorna av min personlighet.

Någon sa en gång till mig ”Du vet väl att du inte ser ut som George Clooney?”

Jo det gör jag. När du har lärt känna mig.