Foto: Yasmine Nechma

Foto: Yasmine Nechma

Kära hijab, fan dig

Av Sara Almosaibi Jasas
Kan man vara feminist och bära hijab? Eller, kan man vara feminist och kritisera hijaben? Ja och ja. Det kallas demokrati.

2013, sensommar. SVT nyheter publicerade på webben en artikel om initiativet hijabuppropet, som blev ett svar på att en höggravid kvinna med hijab attackerades med slag och rasistiska glåpord i Farsta. På Twitter och Instagram vimlade det av bilder på främst kvinnor, men även några män, som lindat en sjal om huvudet med anledning av hijabuppropet. Bland kända ansikten syntes bland andra Åsa Romson (MP), Veronica Palm (S) och komikern och programledaren Gina Dirawi.

Jag publicerade en bild på mig och min vän på Instagram. Under fotot skrev jag ”Vad hände med mänskliga rättigheter? Vad hände med religionsfrihet? Idag beslöjar vi oss i solidaritet! #hijabuppropret”

2014 var året då Shatila Salami blev den första kvinnan i hijab i Sveriges räddningstjänst. Hon var även den första kvinnan i Europa som gjorde militärtjänst i hijab.

På senare tid, närmare bestämt de senaste månaderna, har hijaben uppmärksammats med jämna mellanrum, inte minst globalt. Amerikanska CoverGirl kontrakterar Nura Afia, deras första skönhetsambassadör i hijab. Nyhetssajten Mic som finns i USA och Europa skriver och gör tv om artisten Mona Haydar och hennes singel “hijabis” och Nike lanserar hijab för idrottande muslimska kvinnor.

Jag jublar inombords. Jag gråter av glädje. Jag ler så jag får ont i kinderna. För det är vad man gör när det känns som att ens generation kommer att göra avtryck. Och att världen är på väg i rätt riktning.

Men ändå är hijaben kvinnoförtryckande.

Det är en klädsel och livsstil definerad av män. Den finns för att kvinnor inte ska visa delar av sina kroppar för män så att männen inte ska bli attraherade av dem. Medan män inte har samma krav på sig. Hijaben är heteronormativ då kvinnor får klä sig hur de vill inför andra kvinnor, det förutsätter att kvinnor inte kan bli attraherade av andra kvinnor. Och den förutsätter att kvinnor som är heterosexuella inte kan känna samma lust för män, som heterosexuella män kan känna för kvinnor. Här råder en maktstruktur som inte går att undkomma.

Varför publicerade jag bilden på Instagram? Varför gråter jag av glädje när världen försöker normalisera hijaben?Det är väl klart som fan jag gör, det borde alla göra. Alla människor har samma rätt att känna sig trygga på gator och torg. Våld, trakasserier och utfrysningar mot minoriteter är ett hot mot demokratin och orsaken till allt elände i världen.