Foto: Pauline Laine

Julen lyser med sin frånvaro

Av Pauline Laine

KRÖNIKA. Det är dags att lysa upp mörkret och det ordentligt. Julen närmar sig med stormsteg. Redan på söndag är det första advent. Men julljusen på Campus Flemingsberg lyser med sin frånvaro. Endast på ett ställe har ljusslingorna visat sig – på flaggstängerna precis ovanför rulltrapporna vid campus. Men det räcker inte.

 

Till att börja med kan vi prata om den praktiska delen. Vintern är en mörk tid. Det är inte många timmars dagsljus och även de är halvskumma och lite kusliga. Då agerar julbelysning som en livsviktig åtgärd. Att lysa upp allmänna utrymmen där många människor annars hade känt sig otrygga. Inte nog med det faktiska ljuset, så är det något med just julljus som sprider en sån frid, till skillnad från skeva, felande gatlyktor.

 

De finns cyniker som påstår att det är för tidigt för att “pynta för jul”, jag anser att de har fel. För mig symboliserar ljusslingor och julbelysning hela vintern. Så fort man märker att mörkret faller på, kan man börja damma av ljusslingorna. Det är vackert och mysigt. Dessutom kan man experimentera med lampor i olika färger. Det är ett enkelt och roligt sätt att liva upp omgivningen, till skillnad från den annars så färglösa vardagen.

 

Till sist är ljuset en symbol. En symbol för liv, glädje och kraft. Mitt i hela världens kaos, mitt i #metoo, förödelse och förtvivlan symboliserar ett enda litet ljus att hoppet ännu inte är ute. När jag ser små skimrande ljus i granen utanför tågstationen hemma i Helenelund blir jag glad. Jag blir varm inombords. Ett lugn sprider sig i mig och för en sekund kan jag i alla fall låtsas som att världen inte är på väg att brista. Jag kan se att studierna snart är över för den här terminen och att jag har kämpat mig nästan hela vägen in i mål. Jag kan drömma om härliga sommardagar och solsemestrar med mina nära och kära och mest av allt, kan jag förvänta mig en fantastiskt god jul.