Karta över Matilda Foto: Markus Krantz.

Livets atlas

By Markus Krantz
I veckan ska det enligt SMHI bli uppåt 20 grader varmt i Stockholmsområdet. Sommaren har bokat en förfest. Vad förfesten innebär är att resor ska bokas, semestrar planeras, skolorna stängas. Sommaren är för de outnyttjade drömmarna.

Som barn fann jag drömmarna i kartböckernas värld. Då brukade jag, i brist på annat, öppna en stor gammal kartbok vi hade hemma, bunta ihop alla sidorna, blunda och låta de flimra mellan mina fingrar. Sedan skulle jag säga ”stopp” högt för mig själv och den sida som landade mellan pekfinger och tumme visade platsen jag skulle besöka i min fantasi.

Det var längesen, men veckans kommande sommargrader fick mig att återvända till dessa minnen. Till dessa drömmar.

Men som vuxen följde också tankar med på hur absurd en karta egentligen är.  

 

Jag tänker specifikt på hur kartor upplevs som självklara. 

Eftersom människan inte lever i en papperskarta eller i Google maps, på platser som byts ut mot andra platser. I våra rusande liv bortser vi från kartor och avstånd, sträckor och höjder när vi förflyttar oss. En kartas helheter följer aldrig med oss. Vi tar oss från en plats till en annan och använder de medel som står närmast till buds. Som tunnelbanor, bussar, gångvägar, motorvägar eller flyg.

De märkta platserna i kartan saknar ju ett riktigt innehåll.

Som hur en plats är, hur dess fingeravtryck ser ut, hur det luktar eller hur det låter.

 

Jag funderar vidare; hur skulle det se ut om människan kartlades på samma sätt, som en atlas bildar en helhetsbild över alla platser på jorden.  

Eftersom vi står blinda bortom det som inte går att överblicka, står vi lika blinda inför varje ny människa.

Låt mig därför fantisera, så som sommaren tillåter en att göra, att det över varje människa fanns en karta att bläddra i.

 

–Siri, ta mig till hennes kärlek!

–Okej, här kommer en möjlig färdväg

–Vid Barndomen är det lite gyttjigt, ett större kärr finns där, undvik gärna denna väg för att komma fram säkert till Det Varma Hjärtat. Betänk också att om du ska försöka ta en genväg genom bergskedjan Otrogna Ex kan du behöva tänka på alternativa färdvägar.

Åk därför till storstaden Alkohol och ta flyget från flygplatsen Familjeproblem. Då finner du en betydligt enklare, luftburen väg över bergskedjan Otrogna Ex, till paradiset Det Varma Hjärtat, förklarar Siris mekaniska röst.

 

Men detta är inte fallet. Vi seglar ut i våra liv utan vare sig kartbok eller kompass.

Iklädd en tung, vit astronauthjälm som skyddar hennes huvuds astronomi, står hon och blickar uppåt – mot himmelens ljusa och outtömliga möjligheter. 

Mot drömmarna.

Men hennes nakna tår förblir nedborrade i mjuk, melankolisk jord.

Eftersom människan inte lever utifrån kartornas helheter.

Utan våra liv rusar förbi, som sidorna i en kartbok flimrar mellan ett barns fingrar.  

 

Människan är dömd till att vara en ensam upptäcktsresande. 

Själens Columbus, hjärtats Cortéz.