När tankarna är i vägen

By Jennette Nizovska
När jag kom till Sverige som femtonåring försökte jag få kontakt med andra ungdomar. De var lika mig. Jag var lik dem. Ändå fanns det ett stort tomrum mellan oss. Ett tomrum som man oftast kallar för “stelhet”.

Ett år senare stod jag på samma ställe i samma situation. Då tänkte jag: skitsamma. Så tänkte jag ganska ofta i mitt liv. Det går inte så bra va? Skitsamma.

Med åren har det knappt förändrats någonting. Miljoner människor har sina liv. Det är nästan en trend att vara självständig. Ett vanligt sätt att tänka på: försäkra sig själv att man inte behöver någon/någonting utöver det man redan har. Leva livet i sin egna fina bubbla.

Men vad skyller man oftast på? Människor är blyga och introverta! Orden “blyg” och “introvert” har snarare en negativ än positiv betydelse. När hände det?

Jag tycker blyga och introverta personer är fina personer. Att vara introvert betyder inte att man hatar människor och inte förstår sig på sociala koder. Att vara introvert betyder att man vill vara för sig själv ibland (eller kanske ofta). Man får inte energi från andra människor – utan tvärtom. Och det är helt okej att vara introvert och blyg. Trivs du? Då är det helt okej!

Och nej, det är inte introverta och blyga personer som på något sätt förstör den stämningen du alltid strävat efter. Det är en annan sak:

Övertänkande. Man tänker ständigt på sig själv och på det man gör. Jag i början av allt.

Att analysera har blivit viktigare än att kunna uppleva och uttrycka sig i olika former. Det är bra med analys och tänkande. Till en viss del.

 

Men vill man verkligen spendera sin tid med att tänka över varför någon inte svarar på ett meddelande? Istället kan du spontant gå på någon utställning som du förmodligen inte alls bryr dig om.

Men vem vet, där kanske du träffar en person som alltid kommer svara på dina meddelande?