Foto: Markus Johnson

”Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet”.

By Oskar Mattson Wiik
Solen kryper långsamt in genom fönsterna på mitt kontor. Jag sliter snabbare i mitt hår för att hitta bästa möjlighet att på ett sakligt, utförligt och nyanserat sätt förklara studentkårens verksamhet och uppdrag. Vi börjar såhär:

Studentkårer skiljer sig till stor del från andra delar av det civila samhället; vår verksamhet regleras av lagar, förordningar och utöver det: krav från lärosätet. Ställningen som studentkår är även en typ av status som vi ansöker om var tredje år och har gjort i över tjugo år. Varför vi gör det frågar jag mig varje dag. När jag springer mellan konferenser och hjälper föreningar medkrisplaner samtidigt som jag intensivt söker igenom ”Rättigheter och skyldighet vid Södertörns högskola” för att konsultera med en studentrepresentant händer det att jag ställer mig denna frågan lite oftare.

 

Att bedriva studentkårsverksamhet är resurs- och energikrävande. Med lärosätet som ens uppdragivare är det en ständig utmanande balans mellan att vara högskolans bästa kompis vs. att utmana densamme med campus studentpopulation i ryggen. För ungefär ett år sedan kunde Universitetskanslersämbetet (UKÄ) i sin rapport Studentinflytandets förutsättningar visa på stora brister mellan uppdrag och förutsättningar för studentkårerna att bedriva sitt arbete. Ihärdigt inväntade vi goda nyheter i regeringens vårbudget men studenterna får fortsatt snåla med sin studiebevakande verksamhet till bättre dagar. När vi inte får mer medel blir vi återigen tvungna att luta oss mot vår uppfinningsrikedom och alla förtroendevaldas hårda arbete, vi kommer nämligen aldrig att sluta kämpa för att alla studenter ska få en bättre studietid.

 

SöderS – Södertörns högskolas studentkår är en gigantisk organisation. Bortsett från att vi representerar högskolans över 10 000 studenter samlar vi varje år 300 studentrepresentanter, ett tjugotal utbildnings- och intresseföreningar och närmre hundra förtroendeposter centralt i organisationen. Tillsammans skapar vi ett starkt studentinflytande, en högkvalitativ och rättssäker utbildning, ett levande campus och en hållbar och transparent studentrörelse. Tillsammans känns våra pissiga förutsättningar som en droppe i havet (men det säger vi inte högt, Helene Hellmark Knutsson: höj studentkårernas statliga stöd!)

 

Tanken på allt vi gör, har gjort och vad som komma skall gör mig ofta nästan för glad. En dag applicerar du förvaltningslagen i vardagen, nästa argumenterar du kring högskolans styrning och kommer dagligen på en ny fantastisk idé för effektivisering av internorganisationen. Uppdraget som ordförande för Södertörns högskolas studenter är bland det mest givande och utmanande jag någonsin har tagit mig. Jag inser varje dag hur mycket detta uppdraget kan lära mig. Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet, men tillsammans fyller vi alla luckor.

 

Nu stundar val till nästa års förtroendeuppdrag och jag är jobbigt tacksam och imponerad över de studenter jag hittills fått se främja studentinflytandet, utbildningen, campusutvecklingen och studentsammanhållningen. Till dig som läser, är du nästa att göra detsamma?