Emil Pettersson. Foto: Nora Pollak

En julfascists bekännelser

Julen är fylld av små och stora traditioner. Men när är det egentligen okej att börja dricka julmust, och när ska man klä granen?

Jag är vanligtvis inte särskilt mycket för traditioner. Men när det gäller julen, då jävlar. De som känner mig skulle nog kalla mig för julfascist, och ja, det kanske ligger något i det. Jag är väl en mini-Hitler i tomtedräkt. Midsommarhajpen har jag aldrig förstått mig på, påsken går liksom obemärkt förbi och nyår blir alltid en besvikelse. Men julen kan man lita på. Den är som den alltid har varit, i alla fall i min familj.

Mina jultraditioner kickar alltid igång på samma datum. Närmare bestämt den 1 december. Dagen då det äntligen är okej att börja dricka julmust. Redan dagen innan går jag in på närmaste mataffär för att med omsorg välja ut den perfekta flaskan. Att flera i min bekantskapskrets har druckit drycken dagligen i flera månader är något jag försöker ignorera. Väl hemma med min trofé lägger jag den på kylning över natten för att smakupplevelsen ska bli ultimat. Dagen efter är det äntligen dags. Den stora dagen är kommen. Jag behandlar julmusten som en flaska vin och öppnar den försiktigt. Luktar på musten och insuper aromerna. Mycket försiktigt häller jag upp i glaset och tar den första klunken. Julen kan börja.

Varje år pågår det en ständig debatt om när det egentligen är okej att börja klä granen. Vissa säger första advent, andra säger kring Lucia. Jag har aldrig förstått varför debatten ens existerar när det rätta svaret är uppenbart. Dagen innan julafton såklart! Att klä granen den 23 december är för mig lika synonymt som sommar och rosévin, eller nyårsdagen och bakispizzan. De bara hör ihop helt enkelt.

Platsen för julgranspyntandet är alltid densamma, hemma hos mormor och morfar. Några dagar innan brukar mormor ringa och fråga om vi verkligen ska ha gran i år, och skrattar alltid lika gott när jag bestämt svarar ”Ja, det är klart att vi ska”. Ingen tvekan om saken. Mormor deltar aldrig själv utan det är alltid jag och morfar som står för dekorationerna. Inledningsvis är det alltid samma visa. Det tålamodskrävande trasslet med juleljusen. Med lika mycket förväntan och skräck i blicken öppnar jag den utslitna förpackningen för att beskåda hur stort kaoset är detta år. Vanligtvis brukar det inte vara så stor skillnad från år till år. Trassel som trassel. Sen fortsätter proceduren med julgranskulor och stjärnan i toppen. Jag ropar till mormor att nu kan hon komma och kolla. Med raska steg kliver hon in i vardagsrummet och beskådar mästerverket. Jullyckan är total.

Alla familjer har sina egna traditioner. Det är det som är det fina i julsången enligt mig. Ingens tradition är bättre än någon annans och alla traditioner är lika viktiga, skapar trygghet och bidrar till glädje. Nu ska jag äta tomteskum och dricka julmust. God Jul!