Alexander Hannervall tycker att graffiti hanteras fascistiskt. Foto: Elin Wahlgren

Graffiti hanteras fascistiskt

Striden om gatukonsten har aldrig bara handlat om att bekämpa skadegörelse. Det har handlat om att göra en konstform illegal. Men varför är konsten i sig så farlig och varför är det så viktigt att vi inte ska få se den?

I samband med att den röd-grön-rosa majoriteten tog över i Stockholm 2014 togs den omdiskuterade nolltoleransen mot graffiti bort. Nolltoleransen innebär att all graffiti i Stockholm ska tas bort inom 24 timmar, att staden inte står för några lagliga väggar och att graffitikonstverk inte får ställas ut i stadens lokaler. Att nolltoleransen försvann har lett till att det byggdes ett antal lagliga väggar, men borgerligheten gick 2018 till val på att dessa skulle rivas.

I februari rapporterade Metro om ett förslag att göra SL:s garage till skyddsobjekt. Förslaget har för avsikt att stoppa graffitimålandet och i praktiken skulle det betyda att beväpnade vakter får utöva dödligt våld mot de som tar sig in i garagen. Åtgärden skulle bli extremt kostsam för samhället och är rent ut sagt galenskap.

Förslaget om att göra SL-garagen till skyddsobjekt ligger i linje hur Sverige arbetat för att motverka graffiti sedan 80-talet, men att ge tillåtelse att utöva dödligt våld känns som ett vansinnigt övertramp. Jag tycker att det är problematiskt att prata om graffiti som om det är synonymt med skadegörelse. Ett tågs funktion påverkas inte av att det målats. Det håller inte SL med om och tåg tas ur trafik om det målas. Givetvis ligger detta bakom väldigt många av förseningarna i kollektivtrafiken. Om målningar på perronger inte tas bort skyndsamt täcks de över med svarta sopsäckar. SL lägger omkring 100 miljoner per år på att sanera graffiti och den kostnaden kommer sannolikt chockhöjas om garagen blir skyddsobjekt. Jag vill inte ens fantisera om vad SL-korten kommer att kosta.

Problemet ligger som jag ser det i att staden aktivt jobbar för att vi inte ska få se gatukonsten, skadegörelse eller ej. Jag tror de flesta håller med mig om att en sopsäck aldrig kan vara trevligare att titta på än ett konstverk. Jag har svårt att komma på någon annan anledning till politikernas inställning än att de är rädda för urban kultur. Att graffitin behandlats som den gjort har dock lett till att den svenska graffitistilen kommit att bli unik. Detta borde vara något som politikerna vill ta vara på men kampen mot gatukonsten är knappast över. Stockholms inställning till gatukonst är extrem och skvallrar enligt mig om risig människosyn, fascism och allmän dumhet.