Birk Davidson är trött på alla som klagar. Foto: Elin Wahlgren

Trots ironin ‒ sluta klaga!

By Birk Davidsson
Idag verkar många tro att den som klagar högst och mest får som den vill. Är det verkligen så, eller framstår du som lite mer än ett bortskämt barn som bara vill?

Varför klaga?

Jag kan komma på en anledning till varför man klagar: för att lätta på frustration. Därefter tar det slut. Du framstår som inget annat än gnällig och du sprider bara negativ energi.

Ett österländskt ordspråk lyder ”Om ditt problem har en lösning, varför klagar du? Om ditt problem inte har en lösning, varför klagar du?”. Vad som menas är om problemet kan lösas ska du inte slösa energi på att klaga, utan bara lösa det. Likaså, om det inte finns en lösning tjänar det ingenting till att klaga.

Vi klagar på mycket i dagens samhälle. Vädret, trafiken och SL, bara för att nämna några få.

Att folk fortfarande klagar på vädret chockar mig dagligen. Förväntar du dig att någon vädergud, eller kanske till och med jorden själv, ska höra dig och göra vädret bra? Eller är det egentligen bara en konversationsstartare?

SL är ingen chock att många klagar på. Man kan praktiskt taget höra blodet bubbla hos perrongsgrannen när pendeltåget blir inställt. Att klaga på ett inställt tåg kommer dock aldrig hjälpa, även om du ringer till SL. Ja, du meddelar dem att du är arg, men SL och MTR vet garanterat redan om att tåget inte kom (det var de själva som ställde in tåget, oftast på grund av direkta hänvisningar från Trafikverket) och för att vara helt ärlig tror jag inte de bryr sig ett smack om hur du känner. SL har nog mycket viktigare saker för sig, bland annat att ta hand om de synpunkter de får in som faktiskt har en grund och som de direkt kan lösa. Till exempel om en bussförare har varit otrevlig eller liknande.

Jag är inte emot konceptet att kritisera och lämna in synpunkter. Det kan vara lösningen på vissa problem ‒ att faktiskt påtala något som gått obemärkt förbi, vilket exemplet om den otrevliga bussföraren kan göra. Men när så mycket klagomål idag handlar om lite mer än att bara få sitt eget sagt blir jag skeptisk. Från min egna erfarenhet verkar det som att klaga ses som ett sätt att stärka tron att man själv bara har rättigheter och inga skyldigheter. Är tåget eller bussen sen varje morgon vilket gör att du alltid ramlar in 15 minuter sent till högskolan, sjukhuset, eller var du nu ska? Då är det kanske, bara kanske, dags att börja bege sig hemifrån en kvart tidigare. Det värsta som händer är att du får sitta och vänta en kvart extra.

Blir du sen varje morgon på grund av att din transport alltid är sen, då får du skylla dig själv. Klaga inte.