Ett jämställt samhälle gynnar alla

Huddinge Vi är inte så olika, män och kvinnor. Vi lever i ett av världens mest jämställda länder. Ändå ställer vi oss mot varandra, kanske är det av gammal vana. För är vi verkligen så olika? För att ge ett exempel - Kvinnor är utsatta av män, och män är utsatta av män.

I går hände det igen. En minderårig flicka utsattes för en våldtäkt i Länna i Huddinge kommun. 07.35 kom larmet och enligt uppgifter från polisen säkrar man nu spår på brottsplatsen. En förundersökning om grov våldtäkt har nu inletts.

Många har bilden av att sexualbrott endast sker i mörka gränder och parker av okända män, men så är inte fallet. De vanligaste våldtäkter som sker är av någon i ens närhet. Ens chef, pappa, klasskompis, kollega eller man. Det finns inte några regler för hur en våldtäktsman ser ut, vad han har för ursprung eller hur gammal han är.

Enligt statistik om Brottsförebyggande som Nytt i Flempan har tagit fram ökade antalet anmälda våldtäkter i Huddinge kommun med tjugo procent mellan 2017 – 2018.

Att vara kvinna är läskigt. Man är utsatt i varje situation och behöver alltid ha ett extra öga i nacken. Det låter sorgligt, jag vet. Men det är sant. Det finns inte en enda eftermiddag eller kväll som jag går ut och tar en promenad eller går och handlar och känner mig trygg. Var tionde meter kollar jag bakom mig för att se om någon går efter mig och jag tar alltid ut ena hörlursnäckan för att höra om det är någon i närheten av mig.

Jag undviker att gå ut på krogen för att jag vet att en utekväll inte bara innehåller goda drinkar och en härlig kväll med mina vänner. En festkväll innebär också tafsningar, sexuella ofredanden och en ännu mer otrygg hemgång. Jag vill och vågar helt enkelt inte riskera att det händer något värre än de saker jag redan radat upp. Jag är livrädd för att bli våldtagen på väg hem.

Begränsningen som denna rädsla medför är det värsta. Hur jag som kvinna begränsar mitt eget liv för någon annans beteende. Mäns våld är ett enormt och utbrett problem. Inte bara för kvinnor, utan också för män. För vilka är det som misshandlar och förgriper sig fysiskt på män? Jo, oftast andra män.

Jag vet inte hur många gånger som jag fått höra meningen ”inte alla män”. Som om det skulle rättfärdiga någonting. Jag vet att inte alla män våldtar och slåss. Men det är fortfarande männen som är problemet. Kvinnor är överrepresenterade i våldtäktsmål och har alltid varit det. Män löper större risk för att utsättas för misshandel. Av andra män. Jämställdhet är till för alla och det ligger ingen konkurrens i jämställdhetsfrågan mellan kvinnor och män. Ett jämställt samhälle gynnar alla.

Vad händer nu med flickan som i går morse utsattes för en överfallsvåldtäkt? Jag undrar hur hon kommer att känna när hon ska ta en kvällspromenad i framtiden och vad denna händelse kommer att sätta för spår i henne. En våldtäkt är ingenting som händer och som sen glöms bort. Det är någonting som finns kvar och lever i kroppen som ett sår för resten av livet. Jag hoppas denna flicka får hjälp och verktyg att hantera och bearbeta det hon blev utsatt för i går. Jag hoppas att hon känner sig fri från skuld och jag hoppas att hon kan leva ett meningsfullt liv. Alla har rätt till sin egen kropp, sin egen fria åsikt och ett fritt, tryggt liv.

Ställer kvinnor och män sig mot varandra för att vi vill? Eller gör vi det av gammal vana, något som vi fått lära oss av vår samhällsstruktur? Jag tror att kvinnor och män är väldigt lika. Att vi har samma behov av att visa känslor, prata med varandra och vi vill alla ha betydelsefulla och trygga relationer. Jag säger som Lisa Ekdahl, patriarkatet faller inom din livstid, det är lika bra du hakar på.