Han ville boxas som Muhammad Ali och sjunga som salsalegendaren Frankie Ruiz. På tunnelbanan stal han sin första mikrofon för att rappa mellan hållplatserna. Vi hängde på Dogge Doggelito till hans Alby.
Dogge har precis varit på hundmässan i Älvsjö och plåtat för Kennelklubben, där han är hedersmedlem.
– Jag var Sveriges första pitbullförare, säger Dogge.
Bilen gungar i takt med de karibiska rytmerna. Dogge berättar hur han en gång ville bli som salsalegendaren Frankie Ruiz, att det var så han kom i kontakt med musiken. Vi rullar söderut för att besöka det som är hans hembygd.
– Alby är en förebild för resten av världen, här lever alla sorters människor tillsammans. Samma anda finns i hela Norra Botkyrka, berättar han. Här samsas alla olika nationaliteter och religioner. FN får komma hit och lära sig nåt. Sverige har tagit hit alla, de enda som fattas är svenskarna.
Dogge är stolt över sitt Alby och där andra ser problemen, ser han en framtidsby. Han tar oss runt kvarteren där han växte upp. Här byggs idag många nya lägenheter.
– Husen här på Albyberget byggdes så att det skulle vara bilfritt inne på gårdarna. Man kunde cykla överallt och det kan man fortfarande men det fanns också en solidaritet i samhället som jag kan sakna idag.
Vi svänger förbi centrum. Nycklarna får sitta kvar i tändningen när han kliver ut. Det dröjer inte länge förrän reaktionerna kommer. Killarna som står och hänger här är inte överdrivet förtjusta över att vi kommer för att ta bilder, men alla känner igen Dogge och de har respekt för honom.
– Smäll upp ett par företag i kommunen så kommer de inte ha tid att stå och hänga i centrum, kommenterar Dogge.
Vi går till tunnelbanestationen. På 80-talet brukade han och hans kompisar ta med mikrofonen och rappa för pendlarna mellan hållplatserna.
– Det var därför vi blev bäst på det vi gjorde, vi ville göra folk glada! När vi sen stod här på nätterna och sprayade graffiti kunde spärrvakten komma ut, röka en cigg och säga till oss; killar det blir ju fint.
Vi fortsätter till studio Barbarella. Här har Dogge producerat musik med unga talanger från orten som inte alltid har råd med utrustning själva. På väggen hänger ett foto på boxaren och förebilden Muhammad Ali.
– Han kom från en annan tid, på en annan plats, på andra sidan jorden men jag kunde känna igen mig i så mycket. Fattigdomen, fördomarna och utanförskapet, säger han.
När Latin Kings slog igenom var det just som en motvikt till rasism och ett hårdnande samhällsklimat. Han berättar att han brukar åka ut till skolor och ge elever lektioner så att de kommer igång med sitt skrivande och får prova på att rappa. Ofta slutar det med att eleverna berättar saker de kanske aldrig sagt till någon och Dogge beskriver det som den bästa terapin som finns.
– Alla människor har sina historier och det är det som är hiphop. Du behöver papper och penna, sen handlar det bara om dig, men du måste vara driven. Det är få som har den elden, den lågan. Jag fortsätter att vara Dogge med svenska folket.
Joel Attermark, Ann-Britt Wåhlin 2016
