
Botkyrka kommun ansågs vara minst tryggt med en hög brottsutsatthet enligt en ny trygghetsmätning från polisregion Stockholm. Forskaren Håkan Leifman ser dock en positiv utveckling.
Sedan fyra år tillbaka har polisregion Stockholm och kommunerna tillsammans genomfört en undersökning om hur de boende i kommunen upplever trygg- och brottsutsattheten varje år. Enkäten skickades till slumpvist utvalda personer i åldrarna 16–85 som är folkbokförda i polisregion Stockholm samt Gotland.
Botkyrka var den kommun där flest kände sig otrygga för att gå ut på kvällen och hade jämfört med förra året ett försämrat resultat. Den ökade otryggheten var störst i Alby och Fittja. Håkan Leifman, forskare på Karolinska Institutet, menar att Sverige generellt sett har en hög otrygghet, eftersom Botkyrka är mer drabbat av gängkriminalitet är känslan högre där.
– Botkyrka är ganska drabbat av den typen av kriminalitet, säger Håkan Leifman.
Det finns ett ökat fokus på utsatta områden. En trygghetsberedning som består av lokala politiker har satts in. Trygghetberedningen håller på med en granskning av varje utsatt område i Botkyrka och lyfter bara frågor om trygghet. Alby har kommit långt enligt Leifman. Han har en förhoppning om att de kan komma med ännu fler åtgärder för att öka tryggheten och få ner brottsligheten.
– Botkyrka är ett område som har väldigt hög prioritet, säger han.
Leifman menar också att det är svårt att jämföra med kommuner i norrort som exempelvis Danderyd och Lidingö eftersom det finns andra förutsättningar där.
– Det är viktigt att titta på förändringar i sin egen kommun. Tyvärr såg vi en ökning i otryggheten sedan föregående år. Den ökningen hade förmodligen varit ännu större om man inte hade gjort så här mycket i kommunen.

I frågan om våldsutsatthet är Botkyrka på fjärde plats. Förtroendet hos polisen är runt 60 procent och har enligt Leifman en positiv utveckling. Dock så har anmälningsbenägenheten sänkts med ungefär 3,1 procent. Han menar att en förklaring till det kan vara att uppklaringsprocenten i många brott oftast är låg och kan ge känslan av att en anmälan inte spelar någon roll.
Håkan Leifman avslutar med att säga att en viktig faktor är rädslan och otryggheten att våga anmäla. Att tystnadskulturen kan ha fått större fotfäste. Det ger ett mörkertal om hur stor utsattheten egentligen är.