Huddingebandet Ensamheten går in i studion igen för att spela in en ny platta, en akustisk denna gång. De vill ge publiken en chans att få återuppleva de akustiska liveversionerna. “De här låtarna trivs väldigt bra i den kostymen”, säger Stefan Langendorf, låtskrivare och artist.
I maj går bandet Ensamheten in i studion igen för att spela in en ny platta. Mer avskalat än tidigare och med akustiska instrument. Skivan kommer som två delar och a-sidan släpper de förhoppningsvis redan i sommar. Det blir en blandning av deras gamla låtar, nu omgjorda i akustiska versioner plus några nya.
För fem år sedan startades Huddinge-bandet Ensamheten med Stefan Langendorf i täten. Efter en lite annorlunda start. Stefan var signad på skivbolaget Vegna Music med sitt punkband och spelade en dag upp några av sina svenska vis/rocklåtar och skivbolaget signade honom direkt.
I början spelade Stefan alla instrumenten, därav namnet Ensamheten. Han gör fortfarande demoinspelningar hemma då han har en tydlig bild av hur resultatet ska bli.
– Jag hör i huvudet hur jag vill att det ska låta. Det är väldigt tacksamt att få en så tydlig ljudbild att följa.
– Jag skulle inte kalla mig för multiinstrumentalist men det är skönt att kunna spela lite på de flesta instrumenten för att lättare kunna visa och förklara mina visioner för andra.
Efter ett tag insåg Stefan att det behövdes ett band för att spela detta live. Han kontaktade då några gamla kompisar och alla tackade ja. Bandet består numera av Stefan Langendorf på sång och gitarr, Linda Falkenlöv på klaviatur och kör, Henrik Lindgren på gitarr och kör, Lacki Tselepis på bas och Jocke Borén på trummor.
Trots att det var svenska visor Stefan växte upp med såg han sig själv mer som en punk- och rockmusiker. Han blev nästan chockad över att det var just visor som han börjat skriva. Efter några år insåg han dock att det legat närmare hjärtat än vad han trodde.
– Det var ju visor vi sjöng med familjen ute på landet om kvällarna där det varken fanns el eller rinnande vatten.
Texterna beskriver Stefan som både personliga och samhällskritiska. Han låter sig själv skriva ut det som kommer och det får vara så naket och öppet som det är.
– Jag vill inte värdera eller censurera det jag skriver, det är så många andra som gör det ändå. Detta kommer rakt från hjärtat och är vad det är.
– Ofta vill folk komma fram och prata efter spelningar då texterna är så personliga och många känner igen sig i dem. Det känns fint.
