Hallå där, Åsa Sundin!

Åsa Sundin har under nästan hela sin karriär arbetat med att hjälpa kvinnor ur våld. Idag är hon ordförande i styrelsen för Botkyrkas kvinno- och tjejjour och ger sitt stöd, nu med fokus på äldre kvinnor. 

Hur kommer det sig att du började jobba med kvinno- och tjejjouren i Botkyrka?

– Jag började jobba som volontär för kvinnojouren under pandemin. Jag hade varit pensionerad under ett par år och tänkte att någonting måste jag ju hitta på! Jag kontaktade en del jourer och jag fick då möjligheten att börja som volontär i just Botkyrka. Efter ett par år började jag i styrelsen och nu är jag ordförande.

Har du tidigare erfarenhet av kvinnojour eller liknande?

– Jag har jobbat inom det området praktiskt taget hela mitt arbetsverksamma liv, främst i Luxemburg. Där fick jag en anställning i ett kvinnohus och hjälpte mammor. Så småning om byggde vi upp en organisation som stöttar människor som varit inblandade i människohandel. 

Vad fick dig att engagera dig i just kvinnofrågor?

– Hur det ser ut i dag är helt fel, och man måste göra någonting åt det. Det är till exempel många våldsamma barn som är det på grund av att de ser våld hemma. Det är egentligen inte en kvinnosak, utan hela samhällets sak. 

På vilket sätt arbetar ni med kvinnojouren idag?

– I dag har vi en anställd som jobbar dagtid och runt åtta stycken volontärer som fokuserar bland annat på samtal, chatten och är ute på fritidsgårdar för att berätta om våld i nära relationer. Vi som är äldre går ut och föreläser i skolorna. När året är slut kommer vi att ha varit på alla högstadier och gymnasieskolor i Botkyrka. 

Utvecklar ni något nytt inom jouren idag?

– Vi vill vända oss till äldre kvinnor, just nu kallar vi det Tantjouren. Äldre kvinnor glöms ofta bort, det är inte bara en partner som som kan vara våldsam mot dem utan också vårdpersonal bland annat. De är extra utsatta. Idag består det mest av föreläsningar men vi vill utveckla det mer.