Birgitta Söderberg är församlingsherde i Huddinge församling. Nytt i Flempan träffade henne för att tala om hennes roll i kyrkan och kyrkans roll i det svenska samhället.
Vad drev dig till att engagera dig i svenska kyrkan?
Jag har ju varit aktiv i kyrkan sen jag var liten för jag kommer från en kristen familj och min pappa är dessutom präst. Men jag har hittat min egen plats, inte bara som ett utlopp av familjen utan också min egen plats som människa inom församlingen.
Upplever du att det finns ett större behov av svenska kyrkan under jul?
Ja absolut, det är ju jättemånga som går till kyrkan under jul, och även nu i november när alla är som tröttast. Det beror ju helt enkelt på att det är vår tradition, det är vår kultur.
Vad tänker du om musikens roll i kyrkan?
Musiken är ju jätteviktig för den bär innerlighet och det som ligger lite under radarn i en människa. Att Jesus har dött och uppstått för mig kan ju lätt bli abstrakt Däremot kan man sjunga något vackert som handlar om det. Och någonstans så klingar det.
Har deltagandet i kyrkan minskat de senaste decennierna?
Ja, det stämmer ju och egentligen är det inte så konstigt för vi är ju ett sekulariserat land med olika kulturer. Jag tror också att det har med urbaniseringen att göra, om man flyttar in till stora städer finns blir det inte lika självklart.
Är det mindre fokus på tro och mer fokus på gemenskap i den svenska kyrkan idag?
Nej jag tror att det är precis samma sak. Jag tänker att gemenskapen var lika viktig när jag var liten men det var mer fokus på prästen och att prästen vet hur det är. Och nu är det mer vad tänker du?
