Hon växte upp som barnhemsbarn efter att ha blivit bortlämnad av sin mamma.
Nu är dramatikern och skådespelaren Fia Adler Sandblad aktuell med föreställningen “Aldrig Glömd” på Tonsalen i Huddinge. Pjäsen blir den fjärde uppsättningen på detta tema.
Kan du berätta lite om pjäsens handling?
– På ett sätt utgår jag från min egen historia. Det handlar om att vara barnhemsbarn och hur det var för min mamma. Hon var en ensamstående kvinna som tvingades lämna bort sitt barn.
Hur ser din arbetsprocess ut som skådespelare?
– Jag försöker alltid ta reda på så mycket jag kan. I detta fall fanns det ju verkliga platser och människor. Processen är att omfatta tiden och platsen det hände på, men också att försöka förstå. vad var det min mamma råkat ut för och vad satte det för spår?
Varför är den här föreställningen viktig?
– Det är oerhört tyst om berättelser som kommer ur kvinnors kroppar och det är viktigt att vi pratar om dem.
Hur är det att skapa en föreställning och samtidigt spela huvudkaraktären?
– Det är inte så jobbigt som man skulle kunna tro. Som dramatiker formar jag manus och ser till att det blir en bra uppsättning och som skådespelerska använder jag begåvning och minne.
Vad är det roligaste med scenkonst?
– Det är nog att skapa ett gemensamt rum, dela en vision och ge människor en upplevelse. Att få till de där magiska ögonblicken.
