Den 8 februari i år tog hon hem sitt andra pris för sin kortfilm Hafu – Getpriset 2025. Aya Sakurai från Tumba, inspireras av sin barndom och hon har en önskan om att skapa igenkänning.
Vad fick dig att börja skapa film och har det alltid varit en självklarhet för dig?
– Jag tror det började när jag fick en semesterkamera. Det blev att jag började leka med den. För mig har det på något konstigt sätt alltid varit det jag ville göra. Det har dock inte varit en självklarhet att jag skulle kunna hålla på med det.
Vart finner du din inspiration till skapandet, var fann du den till denna filmprocess?
– Jag utgår alltid från platserna först. Inför Hafu var det när jag gick förbi Björkhagaskolan, min gamla grundskola i Tumba som de höll på att riva. Jag kände en konstig sorg av det. Samma dag gick jag under två gatlyktor, där min skugga delades medan jag gick under dem. Då blev det en visuell grej som jag kopplade ihop.
Vad hoppas du att publiken tar med sig från Hafu?
– Jag hoppas att den når de som känner igen sig i känslan. Jag vill bara gestalta mellanförskap i hur det skulle kunna kännas och se ut.
Hur känns det att få erkännande för ditt arbete på det här sättet?
– Det är väldigt fint. Det är en väldigt svår grej med kortfilm, då det inte finns så bra sätt att få ut dem på. Så det är väldigt hedrande att få möta folk som har sett den.
Hur ser framtiden ut inom ditt filmskapande?
– Jag ser det projekt för projekt. I skolan gör vi dokumentära saker just nu, så jag gör en dokumentärfilm. I Hafu var pappan i filmen med en del, det blir lite som en fördjupning på den. Nu handlar det om min pappa och hans arkivmaterial.
| Ålder: | 24 |
| Bostadsort: | Angered, Göteborg |
| Aktuell med: | Vinnare av Getpriset 2025 för hennes kortfilm Hafu |
